KRÖNIKA.Thomas Bodström driver privat advokatbyrå vid sidan av uppdraget som ordförande i riksdagens justitieutskott. Detta upprör borgerliga utskottsledamöter som menar att han missköter sitt uppdrag i riksdagen.

När God Morgon Världens panel av sakkunniga diskuterar frågan väljer de – annars kloka och omdömesgilla personer, som Dagens Nyheters Barbro Hedvall – att i första hand ironisera. Bodström har enligt uppgift inte haft tid att planera utskottets julmiddag! Det är det slags misskötsel av uppdraget som han klandras för. Riksdagsledamöter arbetar dessutom så lite, högst 20 procent av full tid, och det är viktigt att de har ett liv utanför riksdagen. Har de inte det begränsar de sin egen överblick och bidrar till att cementera den politiska härskarklassen.

Men är det bara en fråga om tid? Och är det bästa sättet för justitieutskottets ordförande att skaffa sig kunskaper om det vanliga livet genom att uppträda i rättssalen som ombud för en krogägare som riskerar att mista sitt utskänkningstillstånd? Skulle han kanske få annan och värdefullare kunskap om livet utanför riksdagen genom att ägna några timmar åt att studera svartarbetets art? Denna är ju långt mer komplicerad än vad de senaste veckornas debatt givit prov på.

Man har till exempel inte låtsats om att svartarbete ofta är något som köparen har provocerats till. Hantverkaren lovar ett pris utan kvitto och ett betydligt högre med. Är det för att han tillhör den numera så hyllade småföretagargruppen som han slipper undan kritik?
Borde vi inte rentav uppmuntra arbetsbyte?
Varför ska man betala arbetsgivaravgifter och skatt om man mellan grannar någon gång emellanåt byter tjänster? Arbetsbyte grannar emellan blir ju mer lockande om samhället är jämlikt, det vill säga om de som byter tjänster har löner som inte skiljer sig åt alltför mycket. När löneklyftorna är stora, faller det sig naturligare för den högavlönade att skaffa sig tjänstefolk som han avlönar. Avdraget för hushållsnära tjänster förutsätter sannolikt ökade löneskillnader.

Men svartarbetet handlar dessutom om andra och utsatta grupper. Tror någon att moderatparet Cederschiöld hade engagerat den pensionerade maken till chefen för ett storföretag som städare? Eller handlade det om personer med en ställning motsvarande den som städaren på McDonalds hade? Tänk om det bland dem som har utfört de obeskattade städtjänsterna i privathem har funnits någon som saknat arbets- och upphållstillstånd. De låga lönerna, 80 kronor i timmen, har ju också omöjliggjort för dem som utfört jobbet att skaffa sig försäkring och pension.

Vore det inte viktigt om riksdagsledamöter med juridisk kunskap ägnade en del av sin tid åt studier, inte minst fältstudier, av den sortens arbetslivsfrågor? Vore inte det bättre både för formandet av riksdagsledamotens egen verklighetsbild och för väljarnas respekt för riksdagen om han gjorde det i stället för att utsätta sig för risken att bli en ny Pelle Svensson?

Jag anser således att det är fel när ordföranden i riksdagens justitieutskott driver advokatbyrå vid sidan om, oav-sett om han har tid för det eller ej. Lika lite tycker jag att ordföranden i riksdagens utbildningsutskott ska skaffa sig sin uppfattning om tillståndet i utbildningsväsendet genom att samtidigt vara rektor för ett universitet.

Skribent: Bengt Göransson