Ministrarna slåss mot demoner

KRÖNIKA. För att slåss mot demoner och göra det med framgång krävs det en Ingmar Berg-mansk mentala kraft. Han visste därtill att välja demoner som var striden värdiga. När den nya borgerliga regeringen bekrigar sina demoner har angreppen visserligen samma intensitet men föremålen är knappast de socialistiska bastioner som den tror. Någon större vinst för en borgerlig kultursyn har kulturministern inte bärgat genom att dra in anslaget till En bok för alla, hon har inte ens förstärkt samhällsekonomin. Carnegie-präglade moderater kräver större utdelning än tio miljoner.

Men det är klart att det indragna anslaget kan leda till förlagets undergång. Barn, inte minst i skolan, får inte längre samma tillgång till riktiga böcker att läsa, och många som sällan eller aldrig läser böcker kommer inte att besväras av några bokombud. En bok för alla har tack vare sina egna distributionsformer – genom ombud och genom att finnas också utanför bokhandeln – aldrig konkurrerat med annan bokhandel utan tvärtom öppnat vägar dit för dem som inte varit där förr. Detta i motsats till exempel-vis livsmedelshandelns s k pallförsäljning av bestsellers som utan att dess värde ska förringas faktiskt har medverkat till den traditionella bokhandelns utglesning.

Det är nog just demonerna som ministern kämpat mot. Och hon är inte ensam om det. Praktiskt taget alla ministrar i dagens regering ser rädda ut när de framträder. De verkar dölja sina tankar, vilket får många att tro, möjligen med orätt, att de inte har några. Jag känner sympati för kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth som jag ser som en både begåvad och intresserad kulturkonservativ. Men hon har uppenbarligen drabbats av att hennes opponenter har sett hennes osäkerhet och själv vågar hon inte utsätta sig för tvivlets plåga. Därför har hon i de slutna rummen bestämt sig eller kan-ske snarare låtit andra bestämma åt sig vad som ska göras och sedan har hon med kor-pralens tydliga ordergivning kungjort det beslutade. ”Visst läser vi remissyttrandena, men beslutet står fast!” är ett redan klassiskt yttrande av henne. Hennes stora kulturut-redning blir som de andra ministrarnas utredningar (och ska sanningen fram gällde detta också många utredningar under socialdemokratins regeringstid) reducerad till ett bekräftelsedokument. Utredaren ska med hjälp av sin kunskap och fantasi hitta på ar-gument för det som regeringen redan bestämt ska ske.

Jag är övertygad om att det är så här man ska förstå beslutet att dra in anslaget till En bok för alla. Hade hon tänkt igenom saken skulle hon ha upptäckt att det inte i främsta rummet varit partilojala socialdemokrater och rabiata LO-ombudsmän utan i stället studieorganisatörer i Vuxenskolan som tillsammans med förskolefolk, skolans lärare och bibliotekarier har varit de ivrigaste nyttjarna av En bok för alla. För en strunt-summa – tio miljoner – skaffade sig ministern kritiker bland dem som sannolikt till stor del hade givit hennes allians sin röst.

Vore inte saken så sorglig skulle man som socialdemokrat kunna känna skadeglädje.

UR EFTERARBETET nr 3 2007

Skribent: Bengt Göransson