Höjd pensionsålder, hårdare tag mot de arbetslösa, avreglerad arbetsmarknad, sänkta kapitalskatter och avskaffad förmögenhetsskatt.
Nej, det är inte alliansregeringens meritförteckning.
Utan de tyska socialdemokraternas (SPD) politik de senaste åren.
Men efter partiets kongress, som avslutades i Hamburg i söndags, verkar en omprövning vara på gång.
Det är inte konstigt. Resultaten förskräcker.
Osäkra anställningar, låglönejobb och fattigdom har brett ut sig. Värst är det i östra Tyskland. Här är varannan löntagare antingen arbetslös eller tjänar mindre än 16 000 kronor i månaden.
Inkomstklyftorna är ohyggliga – och har stadigt ökat. Idag tjänar de 65 000 bäst betalda lika mycket som de 30 miljonerna lägst betalda.

I kampen mot fattigdom och arbetslöshet offrade regeringen Schröder de fattiga och arbetslösa.
Det beror naturligtvis inte på politisk sadism, utan handlar snarare om att man gått på idén att om bara kapitalet får lite friare tyglar och de lättjefulla arbetslösa pressas att ta sämre jobb kommer man på sikt att knäcka den långvariga massarbetslösheten.
Den sjunker mycket riktigt nu. Men det beror antagligen mer på högkonjunkturen än reformerna.

Opinionsläget är därefter. Partivänstern bröt sig ur och startade eget redan 2004. Och nu har väljarstödet föga förvånande sjunkit till 26-27 procent.
Socialdemokraterna jagade mittenväljare, vann väl en del, men förlorade stora delar av sina traditionella stödtrupper.

Man ska inte överdriva betydelsen av Hamburg-kongressen. Det handlar i praktiken om små nyheter: längre a-kasseperiod för de äldre, en kommission för att studera barnfattigdom,
Och upprepning av kända positioner: lagstadgad minimilön, förbud mot det nazianstrukna NPD, hastighetsgräns på 130 km/h på autobahn.
Men tillsammans med skrivningarna om demokratisk socialism och en del annat i det nya partiprogrammet signalerar socialdemokratin, om inte en vänstersväng, så åtminstone en mer nykter inställning till tanken att ökade klyftor gynnar alla.
Epoken Schröder verkar vara över. Den tredje vägen – eller nya mitten, som det kallas här – blev något av en återvändsgränd.

Skribent: Petter Larsson