KRÖNIKA. För 47 år sedan skrev Daniel Bell ”Ideologiernas slut”. På 540 sidor amerikansk fackprosa drev han tesen att den västerländska människan vuxit ifrån sina politiska ideologier. Rentav hade hon blivit immun mot desamma.

Enligt Bell trodde vänstern inte längre på storslagen social ingenjörskonst och högern hade slutat dilla om att välfärdsstat och slaveri var synonymer. Bägge sidor hade blivit rimliga och de senaste århundradenas politiska strider hade i det amerikanska femtiotal, från vilket Bell skrev, landat i ett tillstånd av konsensus. Framtiden hörde teknokraterna till. De stora drömmarna var döda och det tekniska finlirets tid var inne. För de politiska partierna fanns bara en väg att gå: förnya eller dö!

Daniel Bell blev av uppenbara skäl kritiserad. Knappt hade trycksvärtan torkat från boksidorna förrän sextiotalet bröt ut och tidsandan blev hårt politiserad i rak motsats till Bells förutsägelser. I dagens Sverige verkar Bell däremot vara mer aktuell än någonsin:

Den före detta socialdemokratiske talskrivaren Greger Hatt skrev i veckan i Svenska Dagbladet om varför han numer röstar på moderaterna:
”Det handlar om politisk kvalitet. Det är större skillnad mellan bra och dålig politik i dagens Sverige än mellan höger och vänster…Det är svårt att inte rösta på moderaterna när man så hjärtligt föredrar Anders Borg framför Pär Nuder.”

Greger Hatt menar att Sverige behöver konkreta lösningar istället för ideologiska kollisioner. Politik handlar inte längre om ideologi och moderaterna håller enligt Hatt ”högre politisk kvalitet.”

På ett plan har Greger Hatt naturligtvis rätt. Det är svårt att förneka att Per Schlingmann är en skickligare PR- konsult än Marita Ulvskog. Eller att Anders Borg är en mer hängiven teknokratisk sifferknullare än vad Pär Nuder någonsin kommer att bli. Givet att Sverige inte står inför ideologiska vägval eller behöver politiskt ledarskap är det kanske sant, moderaterna har ”högre kvalitet” än socialdemokraterna.

I denna bemärkelse är tesen om de politiska ideologiernas död själva premissen för de nya moderaterna. Partiet försöker sälja in sig självt som en kompetent, professionell apparat utan egentlig ideologi. Ett politiskt parti som lyssnar noggrant, räknar intensivt och packeterar snyggt. Ideologiernas död är själva grundantagandet vilket möjliggör
0. Reinfeldts tomma ögon
0. Borgs teknokratiska ekonomprosa.
0. Schlingmanns propagandasaltomortaler

Det är därför inte konstigt att Greger Hatt motiverar sin politiska helomvändning utifrån tesen om ideologiernas död. Problemet är att han har fel.

Ideologi betyder visionärt teoretiserande. Det är en systematisk uppsättning koncept som utmynnar i en handlingsplan. Helt enkelt en karta som visar strukturer i nutid och vägar till att bygga en bättre framtid. I grund och botten utgår något sådant alltid från precis det som Greger Hatt yrar om i sin artikel: nämligen människosyn.

Det är i synen på människan som höger skiljer sig från vänster, Borg skiljer sig från Nuder och SAP skiljer sig från moderaterna. Synen på människan är en konflikt som inte i någon mån är död i svensk politik. Tvärtom.

Hur kan lägre ersättning göra att en arbetssökande plötsligt får jobb?
Svaret på frågan som Göran Persson upprepade genom hela valrörelsen handlar enbart om människosyn. Svaret på frågan är att moderaterna ser människan som en varelse styrd av :

1. Egenintresse
2. Rädsla

Utifrån en sådan bild är det relativt självklart varför lägre ersättningsnivåer leder till jobb. Värderingar om att trygghet är sövande och att hungriga arbetssökande jagar bättre, de kommer ur denna människosyn. Enbart utifrån denna människosyn är Anders Borgs ekonomiska politik logisk:

Om människor är arbetslösa och sjuka pga. lathet (sänker vi ersättningsnivåerna piggnar de ju till!) är det naturligtvis självklart att människor som är friska och högproduktiva är det p g a flit och inget annat. Denna människosyn leder till att det blir fullt rimligt att sänka skatten för höginkomsttagare. Detta eftersom hög inkomst alltså utifrån högerns människosyn blir ett bevis på att man är en bra människa. Det är därför som regeringens budget ser ut som den gör.

Moderaternas syn på människans drivkrafter är även ett antagande om den enskilda människans värde. Politik utifrån högerns människosyn leder till ett samhälle där människovärde mäts efter meriter och prestation. Inordnar vi samhället efter ett antagande om att människan styrs av egenintresse och rädsla tvingar vi även människor att agera efter egenintresse och rädsla. Politikens människosyn är alltid självuppfyllande. Just därför är det så viktigt att vi pratar om den.

Anders Borgs recept, att göra det ekonomiskt ohållbart att vara sjuk eller arbetslös är knappast att sätta den enskilda människan i centrum. Den humanism som Greger Hatt dillar om betyder ju definitionsmässigt att det inte skall finnas något högre än människan. Högerns politik bygger på det motsatta: Människan skall anpassas till ekonomin. Inte tvärtom.

Vi socialdemokrater måste bli mycket bättre på att ge en tydlig beskrivning av de grundläggande värderingar som ett samhälle bör förkroppsliga. Vi måste helt enkelt bli bättre på att prata ideologi.

Lyckas vi inte med detta kommer vi att förlora många fler än Greger Hatt till:

0. Reinfeldts tomma ögon
0. Borgs teknokratiska ekonomprosa.
0. Schlingmanns propagandasaltomortaler

Orättvis och omodern politik är orättvis och omodern politik alldeles oavsett hur hög kvalitet den har.

Skribent: Katrine Kielos