Några synpunkter på skola och skolpolitik

Glädjande att socialdemokraterna har placerat skolfrågan högt upp på den politiska dagordningen. Äntligen. Under hösten har ju som bekant ett rådslagsmaterial varit ute i grundorganisationerna, partiledningen befinner sig i en lyssnande fas (Pappan till rådslag var den framlidne partisekreteraren Sten Andersson).

Jag skulle vilja lämna följande kommentarer, dels i egenskap av förälder till en son som går i årskurs 8 och
dels med erfarenheter av personalfrågor inom kommunal verksamhet.

Under 90-talet hörde jag talas om skolledare (rektorer) som ”kastade in handduken” på löpande band, på grund av hög arbetsbelastning och stress, ett övergripande pedagogiskt ansvar, ett överipande ekonomiskt och ett överipande personalansvar. Tre bollar i luften samtidigt, 8-10 timmar per dag.

Det finns ledarskapsforskning som pekar på att en arbetsledare klarar av att upprätthålla relationer med ca
20-25 medarbetare. Planerings- och utvecklingssamtal
tar ju som bekant sin tid. (Hur många relationer kan en lärare upprätthålla?).

En arbetsledare som är intresserad av sin medarbetare
bör ha koll på medarbetarnas födelsedagar. Blommor och presenter. Hålla tal jämna år.

En medelstor grundskola med cirka 60-80 anställda, inklusive lokalvårdare och vaktmästare har förmodlingen en budget på ca 40-60 miljoner i runda tal. Det motsvarar ett ungefär ett medelstort svenskt företag.

Ett modernt företag har förmodlingen en ekonomichef med civilekonomexamen samt några ekonomihandläggare
med gymansiekompetens som ansvarar för ekonomien.

Hur många medelstora grundskolor har civilekonomer som ansvarar för ekonomin? Hur många medelstora grundskolor har personalchefer med högskoleexamen?
(En skolledare måste kunna analysera ekonomin, det ingår väl som ett moment på lärarhögskolan?)

Jag upprörs över att elever lämnar grundskolan och gymaniseskolan utan godkänt i matte, svenska och engelska (dvs kärnämnen). Är det fel på eleverna
eller är det fel på skolan?

Dessa ungdomar som sedan söker sig ut på arbetsmarknaden måste rimligen ha ett sämre utgångsläge att söka kvalificerade tjänster. Hoppas att Ams följer gruppen noga och föreslår lämpliga åtgärder. Eller lämnas denna ungdomar ”vind för våg”, och måste simma på djupt vatten på egen hand?

Skribent: Rustan Rydman