De unga revolterar mot den nya ofriheten

Stödet för de borgerliga är nu det lägsta på tre år. Den djupaste misstron finns i gruppen 18-23 år där partierna till vänster leder med 60 procent mot 36 för de fyras gäng i regeringsställning.

Varför är unga människor så missnöjda? Nu skapas det ju jobb, nu talas det om ordning och reda i skolan. Och skattesänkningarna ska ju ge ökad personlig frihet att förfoga över egna inkomster och förverkliga egna livsprojekt – idéer som borgerliga tänkare förknippar med den egna politiken och som sägs bryta med en föråldrad, kollektivistisk tradition där inte minst ungas initiativ förkvävs och staten är en förtryckande dadda.

Att pensionärer känner sig ratade och förbisedda när de upptäcker att de stora inkomstskattesänkningarna inte gäller dem är begripligt.

Att villaägare över hela landet, utom i de rikaste förortskommunerna, känner sig lurade när löftet om slopad fastighetsskatt blev en oförändrad, högre och i alla avseenden orättvis pålaga under nytt namn går att förstå.

Och att de allra flesta som är beroende av arbete för sin överlevnad och inte är immuna mot sjukdomar känner vrede eller oro över den förstörda a-kassan och den sämre sjukförsäkringen som ska bekosta lägre skatt för framför allt höginkomsttagare är tämligen självklart.

Men ungdomarnas kallsinne till alliansens politik så här långt är intressantare. Också i den här gruppen finns konkreta missnöjesanledningar. Både hos unga som studerar och de som kommit in i arbetslivet och börjat planera en framtid i eget boende, kanske tillsammans med någon annan, kanske med tankar på att skaffa barn.

Men för de unga är detta en tid då den stora ofriheten rullar in. Den visar sig på område efter område, både i fråga om värderingar och de ekonomiska förutsättningar som ges för det vi alla uppfattar som ett fritt liv.

Den borgerliga familjepolitiken berättar bland annat att du som är ung kvinna bör utnyttja ett vårdnadsbidrag och hålla dig borta från arbetslivet och inte belasta samhället med krav på barnomsorg.

Den borgerliga bostadspolitiken berättar för dig som är ung att du helst bör ha välbeställda föräldrar eller själv en rejäl summa på banken och ett högavlönat jobb för att kunna bo och arbeta i en storstad. Din frihet består om några år i att kunna efterfråga en bostadsrätt eller ett eget boende som ligger utanför de flestas möjligheter att efterfråga.

Och i kommun efter kommun drivs de daghem och de skolor där du ska placera dina barn i framtiden av privata företag, som främst är intresserad av dig som kund och dessutom tycker att vissa kunder är mer attraktiva än andra beroende på om du har problem av något slag, var du bor, vilken grupp du tillhör.

På alla de områden där du tidigare själv kunde påverka vilka beslut samhället ska fatta – demokrati har du ju lärt i skolan – ställs nu i första hand frågan vad du kan betala, vilken slags kund du är.
Och den trygghet som ligger i stora försäkringssystem som betalas av alla och kan utnyttjas av alla när du blir sjuk, skadar dig eller din arbetsplats försvinner ersätts av den otrygghet och ofrihet som innebär att du ska klara dig själv. Och det kan innebära att flytta eller ta ett annat och sämre betalat arbete blixtsnabbt – för sämre betalda arbeten kommer det att finnas gott om. Pengarna som betalar dessa har ju inte försvunnit, bara omfördelats.

Min gissning är att unga människor ser denna röda tråd av ofrihet i borgerlig politik och att de redan nu genomför en tyst frihetsrevolt när Sifo kommer med sina frågor.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 15 okrober 2007

Skribent: Håkan Hermansson