KRÖNIKA. Nu kom den. Nästa attack mot välfärden. Upprepande ”det måste löna sig att arbeta”, kliver vår statsminister fram och försvarar beslutet att öka klyftorna i samhället och skicka fler till det verkliga utanförskapet. Låta det yttersta skyddssystemet – socialbidrag – ta över där socialförsäkringarna sviker.

Genom att ytterligare försämra beräkningsgrunden för den sjukpenninggrundande inkomsten och sänka sjukpenningen från 80 till 75 procent efter tolv månaders sjukskrivning, tror Reinfeldt och hans kamrater att människor fortare blir friska. Han kryddar med hot om tvångsflyttning och vips så tillfrisknar den sjuke. Barnen kan ju annars inte… hur var det nu, Fredrik Reinfeldt…. gå kvar i sin gamla skola i den invanda miljön….? Han var ju bekymrad för sina barn i samband med flytten till Sagerska men det fixade sig för dem. Absolut helt rätt. Men hur blir det för andras barn?

Folkpartiet, tidigare tillskyndare i försvaret av nivån på sjukpenningen, har nu med kravliberalen Björklund som partiledare lagt sig platt fall för resten av högern. Fast det är egentligen ingen överraskning, utan helt i överensstämmelse med partiets nya profil – ut på högerkanten så långt som möjligt. Men det är ett klart svek mot dess väljare.

Leijonborg lovade inför valet att värna om sjukpenningen och tog faktiskt strid för den gentemot de övriga allianspartierna. Jag vill minnas att han sa att han kunde tänka sig någon justering i den så småningom, om inte sjukskrivningstalen vände neråt. Vilket de har gjort. Varsågod Björklund och Leijonborg, träd fram och förklara er! Ta svekdebatten nu.

Det går inte att lagstifta bort ohälsa. Däremot behövs bra rehabiliteringsinsatser, en god arbetsmiljö, mindre stressig och med nåbara krav. Och inte minst – ett jämlikt och jämställt samhälle. I stället accelererar klassklyftorna.

Lite mer fart på oppositionen, kloka förslag om alternativ till det systemskifte som alltmer tar form, skulle inte vara fel.

Skribent: Eva Hillén Ahlström