KRÖNIKA. Ett år efter valet är på sätt och vis allting som man kunde förvänta sig för ett år sedan, och samtidigt ingenting. Ekonomin går på högvarv, jobben har kommit, regeringen har genomfört en rad åtgärder som de gick till val på inklusive pigavdrag, sänkta skatter och vårdnadsbidrag. Precis som man kunde tro. Och samtidigt: vad Reinfeldt än gör verkar det gå fel, folket stormar mot genomförda vallöften och trots högkonjunkturen är regeringens opinionssiffror bottendåliga – och har varit det i princip sedan strax efter valet.

Samtidigt lyser ödmjukheten med sin frånvaro. När de borgerliga partiledarna ska förklara vad som gått fel säger de visserligen att de börjat med de impopulära åtgärderna som kommer betala sig senare, och det kan ju möjligen vara en rimlig förklaring. Men sedan blir det undanflykter. Människor förstår inte hur mycket skattesänkningar de har fått, säger Reinfeldt. Vi har inte lyckats ”komma ut i medierna”. Vi måste förklara vår politik bättre. Regeringen tror att problemet är pedagogiskt, att folket är dumma som inte förstått hur bra de fått det. Att de flesta svenskar inte vill ha ett samhälle där klyftorna ökar, där de rikaste får mest skattesänkningar eller där otryggheten ökar, det föresvävar inte statsministern.

Jag tror att det här kanske är regeringens stora problem: bristen på ödmjukhet. Hur mycket än Reinfeldt talar om att ha ett lyssnande ledarskap, så spelar det ingen roll om han inte tar till sig av det han hör. Och det spelar ingen roll hur mer sympatisk lågmäld hans stil är jämfört med Bildts uttalade arrogans, det är innehållet i politiken och bemötandet av kritiken som avgör hur arrogant en regering är, inte statsministerns tonfall. Det som verkligen är den här regeringens problem är att de inte är intresserade av vad folket tycker och dess värderingar, utan har använt en sorts retorik för att genomföra en annan sorts politik. Det är arrogant och allt annat än ödmjukt. Att kalla folket dumt som inte förstår det gör knappast saken bättre. Tvärtom tror jag att det är spiken i kistan – människor har rätt till sina reaktioner, åsikter, värderingar och känslor. En skicklig ledare tar vara på dem istället för att avfärda dem.

Men här finns en lärdom också för oppositionen. Just nu är det lätt att rida på missnöjesvågen och kritisera regeringen. Men på sikt måste också vi se upp för att behandla folket som dumma eller ta kritik som oförmåga att förstå. För när vi närmar oss nästa val, då kommer nog en och annan förändring som regeringen genomfört att vara uppskattad. Och vissa saker kommer vi att behöva argumentera för. Det är uppenbart att ett stort skäl till att vi förlorade valet var just denna brist på ödmjukhet som statsministern nu uppvisar. Det sämsta vi kan göra då är att ta allt för givet och behandla folk som dummare än de är. När människor inte håller med oss, då ska vi ha genomtänkta ideologiska argument. Vi ska ha en berättelse om vilket Sverige vi vill ha. Vi ska vara beredda att lyssna på argument och förstå att vi aldrig kommer att vinna över alla, eftersom människor faktiskt har förmågan att tänka själva och fatta beslut. Mindre än så ska väljarna inte förvänta sig av oss, och mindre än så kan vi inte kräva av oss själva.

Skribent: Marta Axner