KRÖNIKA. När en domare hotas av antifascistisk aktion (AFA) i slutet av juli går ledarsidorna i taket. Kulturvänstern måste sluta ursäkta våldsverkarna tycker Dagens Nyheter. Göteborgs-Posten drar paralleller till Röda Arméfraktionen.
När en sverigedemokrats flickvän binds och hotas två veckor senare utgår både Sydsvenska Dagbladets Olle Lönnaeus och Expressens Anders Mildner, precis som sd, från att AFA ligger bakom. Politiskt våld mot en sverigedemokrat är självklart också ett attentat mot samhället, skriver Lönnaeus (16 augusti).

Men när extremhögern går till angrepp är det en icke-fråga. I fredags löpte skinnskallar amok i Västerås, förra helgen knivskars en man i Göteborg och den 25 augusti anfölls Ung Vänsters antirasistiska konsert i Farsta av nazister. Tio personer misshandlades, fyra fördes till sjukhus. Den enda av de stora tidningarnas opinionsbildare som kommenterat händelsen är Expressens Sakine Madon (28 augusti). Hon efterlyser, med all rätt, solidaritet. ”Var håller övriga partier hus nu när vänsterpartister utsätts, och var finns alla demokrater på vänsterkanten när sverigedemokrater terroriseras?”

Men Madon lanserar också en kålsuparteori som inte gör skillnad på att kämpa för eller mot rasism och där högerns och vänsterns våld är av samma kaliber.
Enligt Säpo (2005) står dock Vit Makt-anhängare för fyra- fem gånger fler fall av grov misshandel, misshandel och ofredande/hot per år än de autonoma grupperna. Högervåldet måste därför tas på större allvar – inte, som idag, mindre.

Som senast nu i Tyskland. När åtta indier misshandlades av en främlingsfientlig mobb i Mügeln den 18 augusti utlöste det en nationell offentlig debatt, som ännu inte helt klingat av. Politikerna lovade pengar och planer, tidningarna skrev spaltmeter och socialdemokraterna dammade av kravet att förbjuda det nazianstrukna partiet NPD.
Den tyska historien bidrar säkert till reaktionen. De har lärt av den.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson