KRÖNIKA. Igår, den 9 september, kunde man på Text-TV läsa följande nyhet: Ettårsgräns införs för sjukskrivning.
Regeringen vill skärpa reglerna för sjukskrivning och införa en ettårsgräns. Men samtidigt satsas 3,4 miljarder på rehabilitering och företagshälsovård, erfar SVT. Under de första tre månaderna kan man vara sjukskriven från sitt eget yrke. I ett nästa steg efter ytterligare några månader ska arbetsförmågan prövas mot andra jobb mot hela arbetsmarknaden.
Efter ett år går det inte att vara sjukskriven längre. Då återstår sjuk- eller aktivitetsersättning eller att man skrivs in som arbetslös.
Idag, den 10, kan man läsa detta.
3,4 miljarder kr till rehabilitering Regeringen satsar 3,4 miljarder kr i höstens budget på att införa en rehabiliteringsgaranti och på att bygga ut företagshälsovården. Det erfar Rapport. Syftet är, enligt regeringen, att minska antalet långtidssjuka.
De flesta långtidssjukskrivna, ca 70 procent, har enligt Försäkringskassans analys, bl.a. ryggont eller lider av lättare psykiska besvär och depressioner. Garantin är tänkt att träda i kraft den 1 juli nästa år.
Fundera över vad de båda notiserna berättar. Sjuk i Alliansens Sverige får man bara vara i tre månader, om man ska få behålla jobbet. Skulle man vara alltför sjuk också för andra jobb får man nio månaders respit, sedan är det slut med överhetens tålamod. Då klassas man som arbetslös eller möjligen som en sorts andra klassens sjuk. Försäkringskassan har ju upptäckt att de flesta långtidssjuka ändå bara simulerar – har ont i ryggen – eller är psykiskt svaga. Och den sortens människor ska lära sig att veta sin plats, tycks regeringen mena.
Och man ska inte låta lura sig av satsningen på rehabilitering. All erfarenhet säger att de pengarna troligen kommer att gå till privata rehabiliteringsföretag som åtar sig att bli försörjda med allmänna medel.
Mark Twain skrev en gång att människan är den enda varelse som skäms – och som har anledning att göra det.
Vilken slutsats om ministrarnas tillstånd kan man dra av det faktum att ingen av dem skäms?
Skribent: Bengt Göransson