Häromdagen lyssnade jag till Mona Sahlin på Stockholms Arbetarekommuns upptaktsmöte. Mona talade bland annat om vikten av att lyfta förorten – de så kallade miljonprogramsområdena – med investeringar. Ett nytt socialt uppdrag med arbete, företagande och förbättrade kommunikationer.

Jag tror inte att det ideologiska slaget kommer att äga rum på en begränsad yta som Stureplan, där medel -och överklassen frotterar sig med varandra. Slagfältet valet 2010 kommer med stor sannolikhet att vara förorten. Hur många väljare bor det i förorten? Hur många ungdomar 18-24 år bor i förorten?

Min bild är att Stockholms förorter började byggas i en första våg under 1950-talet, till exempel Vällingby, Farsta och Bagarmossen (Den sistnämnda är jag själv uppvuxen i under åren 1956-78. Bagarmossen var ett litet folkhem, rött hus med vita knutar). Den andra vågen av förorter uppfördes under 1965-75, det så kallade miljonprogrammet.

Jag delar uppfattningen att förorter behöver rustas upp rejält med stöd av statsbidrag. Det gäller även förorter byggda på 50-talet. Det behövs mer inslag av arbetsplatser, förorten får inte bli bara en sovstad. Varför kan inte en del av de statliga verk en flytta ut sin verksamhet till någon av Stockholms, Göteborgs eller Malmös förorter?

Skribent: Rustan Rydman