KRÖNIKA. Jag är så trött på alla borgerliga utspel. Vid centerstämman i lördags kom, inte helt oväntat, nya angrepp på löntagare och sjuka. Denna gång genom stålMauderatens attack mot strejkrätten, våra unga, lagen om anställningstrygghet och mot arbetslösa och sjuka – igen.

Jag är så trött på de nyliberaler som dagligen kämpar om den högra ytterkanten. Just nu leder centern kampen med Olofsson och hennes ungdomsförbundsordförande i täten.

Jag är så trött på att inte deras väljare – som ”småfolket” på landsbygden – säger ifrån. Att de bara tiger och samtycker.

Vi har en ständigt pågående omarbetning av den svenska politiska kartan med allianspartierna som bjuder över varandra för att vinna kampen om flest initiativ till snabbast möjliga nedmontering av välfärdssamhället. De väljare som trodde att deras röster på något av de två mittenpartierna skulle bli en garant för en socialliberal prägel på politiken vid ett regeringsövertagande har gått på en våldsam nit. Den hos centern eventuellt kvarvarande tummen med socialliberalt stuk förintades i och med stämmobesluten i Kalmar.

Det är nu dags att vi trötta skärper oss och mobiliserar. Markerar att de fyra partier som för ett år sedan fick en majoritet av väljarnas förtroende och bildade en koalitionsregering – och som därefter fallit pladask i opinionsmätningarna – inte får hantera sin makt alldeles oberoende av vad folket tycker.

Ett flertal organisationer, däribland flera fackliga, har under benämningen Septemberalliansen tagit initiativ till en demonstration i Stockholm den 18 september – i samband med riksdagens öppnande – under parollerna: ”Ett år räcker”, ”Mot högerpolitiken”, ”För rättvisa och solidaritet”, ”För gemensam välfärd”.

Ett lovvärt initiativ som jag hoppas att också LO ställer sig bakom.

Skribent: Eva Hillén Ahlström