KRÖNIKA. Bertil Widerberg,legendarisk kämpe för allt det han tycker är värt att kämpa för, det må gälla deckare eller barns möjligheter att få del av böcker och annan kultur, är en av många som upprörts över kulturministerns förslag att slopa stödet till En bok för alla.
Han har fäst sig vid ett uttalande av ministern: ”Visst läser vi remissvaren, men beslutet står fast!”.

Det är tankeväckande ord. Tydligare kan inte avintellektualiseringen av det politiska livet beskrivas. När man tar del av det, förstår man bättre vad som hänt med det en gång så viktiga utredningsväsendet. Förr utgjorde offentliga utredningar i sig en intellektuell process (faktasamling, bearbetning, konklusioner, utbyte av tankar i en strävan att finna hållbara lösningar, goda kompromisser). Numera finns det strängt taget bara två slags utredningar -flyktutredningar och bekräftelseutredningar.
Flyktutredningen är den dit man skickar frågor, som är obehagliga och/eller svåra. Regeringen flyr från problemet i stället för att lösa det.
Bekräftelseutredningen har till uppgift att hitta argument för förslag som regeringen redan bestämt sig för att genomföra, men som den inte på egen hand klarar att motivera. Till den senare gruppen tycks kulturutredningen
höra.

För den avintellektualiserade politiken återstår bara den modell som nuvarande riksmarskalken, tidigare statsrådet Ingemar Eliasson i ett bitter ironiskt ögonblick formulerade, när han sa sig ha märkt att idealet i den svenska politiken numera var Gärna debatt, men först ett rejält beslut!

Skribent: Bengt Göransson