S-vision om skolan utan krav på ”hårdare tag”

KRÖNIKA. Sedan valförlusten och framför allt sedan Mona Sahlin valdes till ny partiledare för socialdemokraterna har det pratats mycket om en omläggning av politiken och ett nytt lyssnande ledarskap. Det har sagts att nu är det tid för omprövning och att alla ska få göra sina röster hörda. Inte minst de ”kärleksfulla kritikerna”. Hittills har det mest varit ganska mycket snack och inte så mycket verkstad. Men så släppte socialdemokraterna sitt första rådslagsmaterial i juli: ett diskussionsunderlag om skolan.

Skolpolitiken har konstigt nog länge varit ett av socialdemokratins – och kanske hela vänsterns – svaga kort. Det är konstigt eftersom en sammanhållen skola av hög kvalitet för alla barn är helt central i ett välfärdssamhälle. Inte minst för en arbetarrörelse som vill minska klyftorna i samhället. Skolan har potential att utjämna livschanserna så att exempelvis klass, kön, bakgrund, funktionshinder och föräldrarnas utbildning spelar mindre roll. Skolan kan vara en plats där människor får mötas över gränser och få en större förståelse för varandra och därmed skapa förutsättningar för ett starkare, mer sammanhållet samhälle. I en skola där barnen lär sig tänka kritiskt och ifrågasätta normer, auktoriteter och förutfattade meningar uppfostras aktiva medborgare som kan bygga ett samhälle som är ännu lite friare, jämlikare och mer solidariskt än den föregående generationens.

Hur kan då socialdemokratin ha en skolpolitik som uppfattas som misslyckad och ha så låg trovärdighet? Hur har vi fått en alltmer elitistisk skola för några samtidigt som andra går i skolor som helt hamnat efter resursmässigt? Hur kan folkpartiets batongskola framstå som ett trovärdigt och önskvärt alternativ, även för arbetarföräldrar?

De senaste årens försök att förnya den socialdemokratiska skolpolitiken har tyvärr verkat snegla lite för mycket högerut. På partikongressen ville partistyrelsen införa nationella prov redan i tredje klass och frågan om tidigare betyg och mer ordning och reda har försiktigt lyfts. Glädjande nog verkar det nysläppta rådslagsmaterialet inte vända sig åt hårdare-tag-hållet. Materialet är överhuvudtaget ganska öppet och ställer frågor snarare än levererar svar. Och frågorna är ställda så att åtminstone jag var ganska hoppfull när jag läst klart. Det är inte frågor som vill försvara det gamla utan att för den skull vara beredd att slänga ut barnet med badvattnet. Frågorna om klyftor, klass och jämställdhet står i centrum. Det handlar om hur skolan ska bli en plats för alla barn och hur ett sammanhållet samhälle kan skapas. Jag var ärligt talat beredd på betydligt mesigare formuleringar och mindre ärligt intresse för att verkligen ompröva och vilja en mer radikal skolpolitik.

Men ett välformulerat rådslagsmaterial med goda intentioner för förändring räcker inte långt. Även om det är en bra start. Nu krävs två saker: att många bidrar till diskussionen och att partitoppen lyssnar. Och det tror jag att de måste göra om de får mångas genomtänkta åsikter.

Så nu är det upp till oss medlemmar och medborgare. För även om materialet framför allt distribuerats inom partiorganisationen finns en uttalad inbjudan till alla intresserade att inkomma med synpunkter oavsett om man är organiserad sosse eller inte. Så det finns alla chanser att påverka. Det tolv sidor långa dokumentet är ganska lättläst och finns på socialdemokraternas webbplats. Om vi är många som vill vara med och tänka och tycka finns kanske chansen att vi kan få ett brett samtal. Om hur framtidens politik för ett bra skola ska se ut. En politik för alla barn och för ett jämlikare samhälle. Det vore i så fall inte en dag för tidigt.

Skribent: Marta Axner