KRÖNIKA. Bannlysta och brännmärkta blev brottslingar i en gången tid som anses mindre human än vår egen upplysta. Därför ska den som dömts till ett straff och sonat det behandlas som andra medborgare. Detta påpekar justitieministern Beatrice Ask när hon ställs inför scoutrörelsens krav på att de som blir ungdomsledare ska kontrolleras i straffregistren innan de antas. Ask får stöd av integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni, medan den gammaltestamentligt kristne Göran Hägglund och skolministern, tidigare liberalen Jan Björklund instämmer i scouternas krav.

Regeringens inre motsättningar får den klara som den vill. Det som är intressant i sammanhanget är att Ekot dagen efter berättar att den katolska kyrkan i Sverige gått ut med en annons där den ber om ursäkt för ett sexövergrepp begånget av en präst för femtio år sedan. I sitt slag är ursäkten unik, även om många grupper i samhället numera begär retroaktiva ursäkter från efterkommande som knappast kan hållas personligen skyldiga för oförrätter som begåtts för sekler sedan. Rekordhållare i den här arten är polske premiärministern Jaroslaw Kaczynski som nyligen krävde rösträtt inom EU för de polacker som kunde ha fötts om inte Hitler och Nazi-Tyskland varit.

Hur ska man förklara att de här kraven och de framförda ursäkterna dyker upp just i vår tid när det är den enskilde individen som gäller? Borde inte den som hyllar individen och ogillar varje form av kollektiv i konsekvensens namn avvisa varje form av kollektiva straff och gruppursäkter? Har inte den enskilde brottslingen det hela och fulla personliga ansvaret för sina gärningar? Hur ska man förklara det vi nu ser?

Tänk om det hänger ihop med en annan företeelse som också präglar vår tid vid sidan av individualismen och som är mycket mera påtaglig, nämligen egoismen. Brottslingar kan knappast gottgöra sina gärningar när de är döda, och den som till äventyrs söker inte bara moralisk upprättelse utan också pekuniär vet att det i regel bara är kollektiv, och stora sådana, som kan leverera den senare. Är det kanske därför det alltid är kommuner som ska betala skadestånd till mobbingoffer, inte mobbaren?

En ny bransch kan därmed öppna sig för duktiga advokater, nämligen att hålla kollektiv, företrädesvis sådana som har beskattningsrätt, ansvariga för varje oförrätt som begås av enskilda individer vilkas personliga tillgångar inte räcker ens för att betala advokatarvodet.

Skribent: Bengt Göransson