KRÖNIKA. Malmös kommunalråd Illmar Reepalu (s) vill minska rädslan för brott. Men lagen intresserar sig inte för om folk KÄNNER sig rädda, utan för om de fakiskt ÄR hotade. Och det kan Reepalu inte bevisa. Därför måste lagen ändras, tycker han.
Det är kontentan när Reepalu och Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (fp) i Dagens Nyheter i onsdags tog strid för rätten till massövervakning.
”Både faktisk brottslighet och upplevd otrygghet skadar tilltron till samhället. Därför är det för oss en demokratisk förpliktelse att bekämpa både kriminaliteten och otryggheten” skriver de.
Är det? Ska polisen bekämpa hjärnspöken?

Kommunalråden hävdar att kamerorna ska placeras på ”de mest brottsutsatta platserna i våra städer.”
Men som Sydsvenska Dagbladet avslöjat (25 januari) var det underlag som polisen serverade länsstyrelsen för att få tillstånd till övervakningen rejält överdrivet. Man hade räknat med brott i ett större område och slagit ihop försök till mord och dråp med verkliga mord och dråp. Stråket är inte alls så exceptionellt utsatt.

De hävdar vidare att brottsligheten har ökat. ”Antalet anmälda våldsbrott har ökat påtagligt under senare år. I fjol anmäldes nästan 100 000 våldsbrott i Sverige, mot 76 000 år 2000.”
Visst. Men antalet brott totalt har legat still i 15 år och det dödliga våldet har varit konstant sedan 70-talet. Andelen av befolkningen som utsatts för våld har ökat mycket måttligt och sjukvårdsdata visar att ungfär lika många personer sökte vård för misshandel på 70-talet som på 90-talet.

Om folk är rädda så beror det alltså knappast på någon explosion av brott. Varken i riket eller längs stråket.
Om det kan kallas populism när politiker utan saklig grund bara är ute efter att tillfredsställa en opinion, så är Reepalu och Strandberg därför utan tvekan populister.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I SYDSVENSKA DAGLADET

Skribent: Petter Larsson