DEBATT. På Dagens Nyheters debattsida den 11 juli kräver Malmös s-kommunalråd Ilmar Reepalu och Landskronas fp-kommunalråd Torkild Strandberg att mer kameraövervakning måste tillåtas. Visst behövs det en ändring av lagar som rör kameraövervakning. Dock inte med avsikt att göra det enklare att få tillstånd och därmed få fler kameror i samhället. Nej, tvärtom.
Idag sätts kameror upp på alldeles för många platser. Nästan ingen ifrågasätter längre motiven eller effektiviteten.Det är en farlig utveckling. Integriteten hotas samtidigt som kamerorna ger en falsk känsla av trygghet och bidrar därmed till att andra, mer effektiva åtgärder mot brott eller insatser för ökad trygghet inte sätts in.
Strandberg och Reepalu har alldeles rätt i att människors otrygghet ökar. Det visar inte minst undersökningen ”Trygghet i centrala Landskrona” som nyligen publicerats. En otrygghet som måste tas på allvar och som i sig kan bli ett hot mot ett öppet samhälle. Däremot vittnar Strandbergs och Reepalus resonemang om stor okunskap när det gäller förhållandet mellan upplevd trygghet och faktisk brottsnivå och därtill om kamerornas effektivitet när det gäller att bekämpa våldsbrott.
Rädsla för brott har nämligen, hör och häpna, ingenting att göra med utsatthet för brott eller risken att utsättas för brott. Hur konstigt det än låter är forskningen överens om detta. Detta visas bland annat i den färska rapporten ”Var rädd om dig” från kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Där slås det fast att rädsla för brott ska ”förstås som en komplex upplevelse med flera orsaker”. Strandbergs och Reepalus förenkling och misstolkning av faktiska samband spär alltså på missuppfattningen att tryggheten ökar i takt med sjunkande brottslighet.
Även om Reepalu och Strandberg säkert är uppriktiga i sin strävan att göra människor trygga riskerar deras debattinlägg och politiska stävan tyvärr att få motsatt effekt. Inte ens forskarna kan idag med säkerhet konstatera att våldsbrottsligheten i Sverige ökar totalt sett. Varför ska då Strandberg och Reepalu i kör basunera ut att antalet anmälda våldsbrott ”ökat påtagligt under senare år”. Är detta deras metod för att göra människor trygga?
Torkild Strandberg, som har särskilt ansvar för att minska otryggheten i just Landskrona, borde istället ge en mer nyanserad bild av läget i staden än den som basuneras ut i media. Brottsnivån i Landskrona är nämligen inte högre än det svenska genomsnittet. Detta visar brottstatistiken. Det är anmärkningsvärt att inte heller säkerhetskonsulten Ulf Malm, som ligger bakom den färska undersökningen ”Trygghet i centrala Landskrona”, kan svara på hur stadens brottsnivån förhåller sig till övriga Sverige. Jag har nämligen frågat honom.
Även om de kritiska rösterna till kameraövervakning blir färre, i takt med att säkerhetsföretagens (och vissa politikers påtryckningar) ökar, är verkligheten mer komplex än vad Reepalu och Strandberg ger sken av. En rapport från BRÅ som kom 2003 visar visserligen att kameraövervakning kan minska vissa typer av brottslighet och öka känslan av trygghet. Men i begränsad omfattning. Rapporten slutsats är att alternativa metoder alltid bör övervägas och prövas.
I tidskriften Forskning och Framsteg nr 4 2007 tas i en artikel upp bieffekter som kameraövervakning kan ha. Just när det gäller våld verkar kamerorna ha en väldigt liten, ibland till och med negativ effekt. Enligt artikeln beror detta på att människor slutar engagera sig när de tror att andra människor ansvarar för att ingripa. Följden blir därmed att många låter bli att ingripa mot brott eller våld när det finns kameror. I sådana fall blir alltså konsekvensen att kamerorna ökar våldet eller antalet brott.
Ett annat fall där kameror verkar ha väldigt liten effekt är på berusade människor
som inte alls bryr sig om kameraövervakning. Sammantaget innebär alltså kameraövervakning i väldigt många fall ingen inverkan på våld, utan istället en ren inskränkning i människors integritet. Framförallt är det inte effektivt mot det som människor är mest rädda för: våldsbrott.
Så, Torkild och Ilmar: Ta ett reellt ansvar för att öka tryggheten. Och gör det genom att uttrycka er mer nyanserat i framtiden och därmed sluta spela på folks otrygghet.
Dennis Westerberg
samhällsmedborgare, boende i Landskrona
Skribent: Dennis Westerberg
Efter Arbetet 