KULTUR. Att som vit vistas i en indisk eller afrikansk stad kan vara en smärtsam påminnelse om hudfärgens betydelse. Man är inte längre neutral. Den vita huden riktigt skiner, så kan det kännas, av rikedom, överläge, utbildning, civilisation. Jämlikhet är en omöjlighet, hundratals år av exploatering och rasism kan inte raderas av god vilja.

Hudfärgens betydelse och omöjligheten att slippa undan den är ett bärande tema i Oivvio Polites ”White like me”, där han samlat artiklar, mest ur dagstidningar och tidskrifter, från de senaste femton åren.
Men här handlar det om att vara svart i ett vitt samhälle – óch då är huden inte bara synlig, utan betyder också underläge.

Det blir en hel del personligt identitetssökande, en hel del om pappa poeten, gamla foton, besök i New York. Smart och välskrivet så man blir grön av avund ibland, men i längden lite tjatigt om sanningen ska fram.
Några saker är viktiga. Rasismens problem, tycker Polite, är inte bara diskrimineringen, fördomarna och skinnskallarnas våld, utan själva kategoriseringen: att överhuvudtaget se i svart och vitt. Rasism är mer ett sätt att ordna världen, än att hata eller förakta människor med annan hudfärg.
Det är en viktig insikt. I den betydelsen är vi alla rasister. Även förstås Polite, som är smått besatt av hudfärg.
Att till exempel hävda att svarta är lika mycket värda som vita än naturligtvis bättre än att hävda motsatsen, men det löser inte grundproblemet.
Därför blir kampen också så mycket svårare. Hur upphäva kategorier man själv utgår ifrån?
Polite varnar för separatistisk (”identitetspolitisk”) organisering. Den kan bli en förstärkning av rasismen. Om svarta organiserar sig och identifierar sig som svarta, (eller kvinnor som kvinnor, arbetare som arbetare) bekräftar man väl också det system man vill krossa?
Det har sagts förut, och är väl sant. Men det är bara halva sanningen. För världen är ju redan kategoriserad, vi föds inte nakna, hur mycket vi än skulle önska det. Om ingen pekar ut vithetens överläge kommer vi att forsätta uppfatta den som neutral, oladdad, oproblematisk.

Så vad göra?
”Det finns ingenting mellan chauvinism och självförnekelse, men det är till detta ingenting som vi måste försöka ta oss” skriver Polite. Oklart hur, dock.
Omöjligt?
Kanske inte. Kategoriseringar kan upphöra att vara viktiga. Polite nämner det på medeltiden viktiga börds-systemet. Och vem bryr sig till exempel idag om någon är smålänning eller hallänning?

Oivvio Polite
White like me
Danger Bay press

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson