KRÖNIKA. ”När polis och demonstranter drabbade samman i Göteborg 2001 dog globaliseringsdebatten i Sverige”, hävdar tv-producenten Henrik Arnstad (Aftonbladet 2 juli) och efterlyser en ny debatt, en mer nyanserad som inte stelnat ”i för eller emot.”

Det är en alltför hastigt utfärdad dödsattest. Naturligtvis var polisvåldet och domarna en chock för många demonstranter och antagligen tappade rörelserna opinionsstöd, i alla fall tillfälligt. Men det som framförallt försköt, inte dödade, globaliseringsdebatten var det amerikanska svaret på 11 september. Om finanskapital, handel och sociala rättigheter tidigare varit de mest centrala frågorna, så ställdes rörelserna, också i Sverige, nu inför en väpnad imperialism, som kom att dominera dagordningen i flera år, det senaste halvåret tillsammans med klimatfrågan.

Globalt krig och växthuseffekten. Vad är det om inte två av våra mest brännande och genuint globala frågor? Särskilt när de kopplas samman just med kapitalets internationalisering, med krigsindustrin, oljan, tillgången till marknader och så vidare. De KALLAS inte alltid globaliseringsfrågor i tidningarna, men det är ju en annan sak. Man ska väl ändå inte behöva märka artiklarna med ett stort ”G” för att det ska räknas?
Och vilka är det som engagerat sig? Ja, i alla fall till stor del samma rörelser som när det gällde den mer renodlat ekonomiska frågorna.
Inte heller de ”gamla” frågorna försvann helt. Antagligen skrevs det mer om skuldavskrivning sommaren 2005 än sommaren 2001.

Fler goda nyheter: debatten har aldrig handlat om bara ”för och emot”. Inte i Seattle 1999, inte i Göteborg 2001, inte i Rostock 2007. Snarare gäller den HUR globaliseringen ska bedrivas (jo, här finns aktörer), på vems villkor, och till vilket pris för människor och miljö. Att reducera kritiken av den nuvarande bolagsstyrda globaliseringen till att ”bara vara emot” är mest en sätt att avfärda den.

Den globala rättviserörelsen dog inte heller, inte ens i Sverige. Visst, Attac tappade medlemmar efter det snabba uppsvinget 2001, men organisationen finns kvar – och är långt ifrån den enda. Vid World social forum i Nairobi var de svenska deltagarna fler än någonsin – mycket tack vare ABF. De framgångsrika protesterna vid G8-mötet i Rostock i juni innebar ett slags renässans för toppmötesprotesterna. Och nästa höst arrangeras det europeiska sociala forumet i Malmö eller Köpenhamn.
Liket lever.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson