KRÖNIKA. De somaliska kvinnorna var för 30 år sedan kanske de friaste i Afrika, och efter diktatorn Siad Barres legendariska utbildningsreform pa 70-talet var de också östafrikas bäst utbildade.

”Det var tider då” berättar läkaren Sorea Ali för mig när jag besöker hennes kvinnomottagning i norra Mogadishu. Efter att ha arbetat 35 år i Boston flyttade hon hem till Somalia förra året och startade en klinik för fattiga kvinnor. Hon arbetar främst med könsstympade kvinnor och flickor.
Denna brutala tradition används i stora delar av den afrikanska kontinenten, men mest på Afrikas Horn. Eritrea och Egypten har förbjudit den livsfarliga behandlingen – som inte har någon religiös förankring och används av både av kristna och muslimer.

Jag har själv goda minnnen fran Somalia på 80-talet, när jag på somrarna brukade åka hit med min familj. Då kunde jag se dessa otroligt vackra kvinnor gå längs gatorna utan slöja eller burka och med byxor.
Nu ser dom ut om spöken och man kan knappt se deras ögon med dessa talibaninspirerade burkor.

Det somaliska inbördeskriget bröt ut 1991, och har varit en bortglömd konflikt sedan de amerikanska trupperna lämnade landet 1995.
Man kan dra paralleller med talibanernas maktövertagende i Afghanistan i mitten av 90-talet. När staten ger upp, när lag och ordning upphör, så kan destruktiva krafter härja fritt. Mullor och predikanter drar in på scenen och det är ingen bara nyhet, framförallt inte för kvinnor.

Behandlingen av och synen på kvinnor är helt absurd i denna del av världen.
När jag diskuterar kvinnornas situation med somaliska män och diskussionen går mot sitt slut, brukar de kalla mig for en hjärntvättad somalier från de vita delen av planeten. Jag brukar avsluta med säga att ”om ni låter era kvinnor gå lite mer lättklädda kommer ni se hur vackra de är och ni kommer inte ha tid med ert vansinneskrig.”

Skribent: Ahmed Nur Khaire