Efter oss syndafloden

Det finns en idealbild av den välståndsbringande kapitalismen som prånglats ut så länge i olika varianter att den får betraktas som allmängods. Den ser ut så här: om företagen bara får tjäna tillräckligt med pengar, så investerar de mera och på så vis skapas fler jobb. Alla vinner. Därför, brukar det heta, är det viktigt att löntagarna håller igen, så att inte konkurrenskraften urholkas och vinsterna sjunker.

Den bilden stämmer allt sämre med de svenska storbolagen. De gör nu rekordvinster år efter år. Men delar ut allt mer pengar till aktieägarna, istället för att investera.
En kartläggning som tidningen Dagens Arbete gjort av de 20 största bolagen visar en dramatisk förändring på bara fem år. Aktieutdelningarna har fyrdubblats, från 24 till 101 miljarder. Samtidigt har investeringarna bara stigit från 47 till 56 miljarder. Annorlunda uttryckt: för fem år sedan gick dubbelt så mycket pengar till investeringar som till aktieägare, idag är det tvärtom.

De offrar alltså – säkert pådrivna av snabbfotade och hungriga riskkapitalbolag och hedgefonder – möjligheten att bygga starka företag för framtiden och berikar istället snabbt det lilla fåtal av oss som äger aktier. Kapital som skapats kollektivt, av dem som är direkt anställda i företagen, och av alla dem som utför det arbete som är nödvändigt för att företagen ska fungera – som sjukvårdspersonal, dagispersonal, lärare och så vidare – omvandlas i slutändan till privata pengar, till lyxvillor, vattenscooters och franska vinkällare, istället för till nya jobb.

Så får vi köpfest sida vid sida med arbetslöshet.

Galet? Ja, i alla fall kortsiktigt på ett sätt som för tankarna till franska adelns motto från åren före revolutionen: Efter oss syndafloden.

Skribent: Petter Larsson