Garanti för evigt liv?

KRÖNIKA. Svenska Dagbladet kunde igår (14 juni) avslöja att ett privat vårdföretag lämnat ett hemligt anbud till den moderata landstingsledningen om att ta över stora delar av den offentliga sjukvården i Stockholm. Bland annat skulle företaget ta hand om alla hjärtoperationer på Karolinska Universitetssjukhuset. Svenskan har letat rätt på det hemliga anbudet, som erbjuder ett ”beprövat koncept med lägre kostnader, högre kvalitet och dessutom vill man skapa ett omvandlingstryck”. Man räknar med att ta emot 5000–6000 patienter om året till en kostnad som är 20–30 procent lägre än vad KS Solna har idag. Man utlovar också minskad dödlighet, inga väntetider, inga strykningar av planerade operationer och ett minskat antal komplikationer.

Man utlovar minskad dödlighet! Det var som fan. Hur ska det gå till? I det privatiserade Sverige kan det väl knappast vara fråga om någon sorts kollektiv längre livslängd utan bara en garanterad återvunnen hälsa för den enskilde patienten. Hur utformar man en sådan garanti? Hur vet man att den offentligopererade som dog inte var sjukare än den privatbehandlade som överlevde? Och vad innebär garantin? Om en hjärtsjuk trots allt dör, vem får skadeståndet, hans efterlevande eller landstinget som skrivit garantiavtalet?

Det enda man med säkerhet kan säga är att just den här sortens utfästelser i anbudsunderlag är ett säkert tecken på att anbudet inte är seriöst och det är tillräckligt skäl för att avvisa det. Anbudsgivaren påminner om firman som lovar pengarna tillbaka till alla som köpte möbler en viss dag i juni om det skulle regna i Skåne på midsommarafton. Den sortens garantier brukar nämligen företag på väg mot konkurs ge. Har firman otur och regnet strömmar ned är riskerna små. Då finns i regel inga pengar kvar att betala ut till dem som har garantisedlarna.

Att desperata handlare – och omdömeslösa vårdföretag – ställer ut värdelösa garantier är en sak, men nog är det beklämmande att de som har det politiska ansvaret på höga nivåer för hemliga överläggningar med oseriösa nasare om liv och död.

Skribent: Bengt Göransson