KRÖNIKA. Få frågor är hetare än klimatförändringarna. En PowerPoint-presentation får gå på Oscarsgalan och kan eventuellt ta Al Gore tillbaks till det Vita Hus han tappade på mållinjen för sju år sedan. Nu är det dessutom sommar. För den svenska högern är det inte bara varmt, deras gamla miljöpolitik formligen klibbar längs kroppen och de har ännu inte hittat något ombyte.

Moderaterna jobbar som vanligt hårdast och invigde nyligen en hemsida om miljöfrågor. Propagandaminister Schlingmann blev biblisk häromdagen och framställde den moderata miljöpolitiken som ett alternativ till ”domedagsprofetior” och ”säck och aska”.
Vem som föreslagit ”säck och aska” som miljöpolitiskt program är i och för sig höljt i dunkel. Men, bara så ni vet, vill moderaterna inte ha ”säck och aska” de vill istället ”utveckla politiken så att den blir så bra som möjligt, för oss alla.”

När Niklas Ekdal kände sig lite kreativ uppe på Dagens Nyheters ledarsida i våras hittade han på ett nytt ord: klimatism. Det låter som en hudsjukdom, men är en ideologi: ”klimatismen kan bli farligare än klimatförändringarna”. Ekdal antyder att det hela kan komma att bli minst lika läskigt som kommunism som fascism som nazism. Hur är oklart.

Expressens Ulf Nilsson har varit inne på samma spår: ”Dagens miljöfascistiska klimat”. Det är inte klimatproblemet som är klimatproblemet, utan att bry sig om klimatproblemet är själva klimatproblemet: det enda klimatproblemet. Dessutom kan det hela jämställas med fascism.
Oroar sig Nilsson kanske över att vi ska börja stämpla SUV-ägare som folkfiender och skicka iväg dem att tvångsplantera regnskog? Att varje svensk småstad skall tvingas sätta upp en ryttarstaty av Al Gore? Att vi ska göra inskränkningar i den mänskliga rättigheten till sjukt billig bensin?

Nilsson har även jämfört dagens klimatdebatt med hysterin kring Nostradamus profetior.
Men Nostradamus förutsägelser byggde på astrologi och dagens klimatforskare använder vetenskapliga metoder. Är det inte liberalerna som vanligtvis brukar hylla vetenskapen? Eller är det så att man tror på vetenskapen så länge vetenskapen producerar resultat som stämmer med den egna världsbilden? I samma stund som vetenskapen hävdar något som skulle kunna hota oinskränkt marknadsekonomi, ja då är den att likställa med vidskeplig astrologi. Det är ungefär som att liberalerna är åsiktsfrihetens tappraste förkämpar enda tills facket börjar dela ut flygblad utanför en salladsbar. Då skriker man helt plötsligt om ”maffiametoder”…

Men allvarligt talat: Säck och aska, kommunism, vidskepelse och fascism? Vem har förespråkat en sådan ståndpunkt? Vad är det för väderkvarnar de bekämpar? Varför denna nervositet? Egentligen borde de väl bara kunna hålla huvudet kallt och vända kappan efter temperaturhöjningen. De nya kameleonterna skulle lika gärna kunna leka ”det nya miljöpartiet” som ”det nya arbetarpartiet”? Eller?

Problemet som får dem att svettas är grundläggande. Det vet de om: Långt efter att jag är borta och glömd kommer koldioxiden mina livsval genererat att behöva hanteras av andra. Det är en god demokratisk princip att den som fattar ett beslut skall kunna avkrävas ansvar för dess konsekvenser. Men individer kan inte avkrävas ansvar efter sin död. Just därför behövs politiska institutioner med makt att driva kollektiva och mer långsiktiga perspektiv. Denna insikt om att det finns gemensamma villkor är politisk dynamit i en tid av liberal hegemoni.

Man hör väldigt mycket resonemang från höger om att påfrestningarna på jordens klimat inte är liberalismens fel. Må så kanske vara. Men skuldfrågan är helt ointressant. Frågan bör vara om liberalismen och marknaden är det bästa verktyget att lösa klimatproblemen med. Fråga inte för vem isen smälter, den smälter för dig.

Skribent: Katrine Kielos