Människorov i demokratins namn

Hassan Ghul
Ali Abd al-Rahman al-Faqasi al-Ghamdi (Abu Bakr al Azdi)
Ali Abdul-Hamid al-Fakhiri (Ali Abd-al-Hamid al-Fakhiri, Ibn al-Shaykh al-Libi)
Mustafa Setmariam Nasar (Abu Musab al-Suri, Umar Abd al-Hakim)
Två somalier vars namn är okända. Den ene lär heta Shoeab as- Somali eller Rethwan as-Somali.
Mohammed Naeem Noor Khan (Abu Talha, Talaha)
Abdul Basit
Adnan (efternamn okänt.)
Hudaifa
Mohammed (efternamn okänt) (Mohammed al-Afghani)
Khalid al-Zawahiri
Ayoub al-Libi
Abu Naseem
Suleiman Abdalla Salim (Suleiman Abdalla, Suleiman Abdalla Salim Hemed, Suleiman
Ahmed Hemed Salim)
Yassir al-Jazeeri (Yasser al-Jaziri, Abu Yasir al-Jaziri, Abu Yassir Al Jazeeri, Yasser al-
Jazeeri)
Mohammed Omar Abdel-Rahman (Asadallah)
Majid [efternamn okänt] (Adnan al-Libi, Abu Yasser)
Hassan [efternamn okänt (Raba’i)
[Förnamn okänt] al-Mahdi-Jawdeh (Abu Ayoub, Ayoub al-Libi)
Khaled al-Sharif (Abu Hazem)
Osama bin Yousaf (Usama Bin Yussaf, Usama bin Yusuf, Usamah bin-Yusuf)
Osama Nazir
Sharif al-Masri (Abd-al-Sattar Sharif al-Masri)
Qari Saifullah Akhtar (Amir Harkat-ul-Ansar Qari Saifullah)
Mustafa Mohammed Fadhil (Moustafa Ali Elbishy, Hussein, Hassan Ali, Khalid, Abu
Jihad)
Musaab Aruchi (Mosabir Aroochi, Masoob Aroochi, Abu Mosa’ab al-Balochi, Abu
Mosa’ab Aroochi, Musaad Aruchi, al-Baluchi)
Ibad Al Yaquti al Sheikh al Sufiyan
Walid bin Azmi
Amir Hussein Abdullah al-Misri (Fazal Mohammad Abdullah al-Misri)
Safwan al-Hasham (Haffan al-Hasham)
Jawad al-Bashar
Aafia Siddiqui
Saif al Islam el Masry
Sheikh Ahmed Salim
Retha al-Tunisi
Anas al-Libi (Anas al-Sabai, Nazih al-Raghie, Nazih Abdul Hamed al-Raghie)
[Förnamn okänt] al-Rubaia
Speen Ghul

Detta är namnen på några av USA:s spökfångar. Namnen inom parentes är andra namn de ibland kallats för. Det är personer som de senaste åren rövats bort och hållits fångna i hemliga amerikanska fångcentraler utanför USA, antingen i CIA-fängelser, eller på order av USA. Vad som hänt med dem är okänt. De är fortfarande försvunna. I vissa fall har man också rövat bort fångarnas familjer, inklusive deras barn, som man pressat för att få information om fångarna.
Namnen publicerades igår av sex människorättsorganisationer med Human Rights Watch och Amnesty International i spetsen.

I höstas erkände president Bush att det existerat ett hemligt fångsystem, men påstod då att det inte längre var i bruk. Strax dessförinnan hade man fört över 14 personer från spöklägren till Guantánamo.
Människorättsorganisationerna tvivlar dock starkt på att lägren inte längre skulle användas. Bland annat överfördes ännu en fånge till Guantánamo så sent som i april. Och i vilket fall som helst så är dessa 39 personer fortfarande försvunna. Tills deras öde är klarlagt, måste man utgå ifrån att de befinner sig i amerikansk fångenskap utanför alla rättsliga regler.

Att misstänkta statsfiender försvinner spårlöst är något vi lärt oss förknippa med diktaturer. Men då handlar det nästan uteslutande om de egna medborgarna. I USA:s fall är det svårt att tänka sig detta. Det amerikanska rättssystemet och den amerikanska opinionen är trots allt ganska starka återhållande krafter. Den amerikanska staten begår istället sina värsta övergrepp utomland, bortom den inhemska demokratins blickfång och räckvidd.
De använder helt enkelt det stora glapp som råder mellan maktens globalisering och demokratins. USA:s krigsmaskineri kan verka globalt. Visserligen bryter man gång på gång mot den internationella lagstiftning som finns – i det här fallet mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och tortyrkonventionen – men det kan Vita Huset strunta i eftersom det saknas globala politiska motkrafter och institutioner som kan se till att konventionerna faktiskt efterlevs.
Arbetet med att skapa sådana motkrafter pågår. Amnesty och de andra transnationellt verkande människorättsorganisationerna utgör en spjutspets, liksom demonstranterna i Rostock.
De har insett att när makten är global, måste demokratin globaliseras. Och de har påbörjat jobbet.

Skribent: Petter Larsson