KRÖNIKA. Återigen våldtas en kvinna, återigen fylls tidningarna av ruskiga detaljer och återigen är det ingen som begriper hur detta inte kan vara en våldtäkt. Vilket det inte är, eftersom förövarna inte kan dömas. Vi läser om vilka skador kvinnan hade, om tidigare sexuella kontakter, i det här – så kallade Stureplansfallet – främst om de sexuella kontakter som var med gärningsmännen, men vid ett annat tillfälle.
Vad har alla dessa detaljer med saken att göra? Ska de förklara för vänner av ordning att detta inte var någon fin flicka, och att hon därför inte kunde våldtas? Hon hade ju velat andra gånger, med dessa två killar; båda på en gång minsann; analsex – usch – och ja, då kanske alla de där sakerna gör att det här inte var någon våldtäkt. ”Vad trodde du ni skulle göra, dricka te eller?” som männens försvarsadvokat uttryckte det i rättssalen.

Själv blir jag mest illamående när jag förstår konsekvensen, nämligen att min rätt till min egen kropp faktiskt är högst relativ. För att kunna bli våldtagen gäller det att ha uppträtt på ett visst sätt och dessutom vara en dokumenterat fin flicka, som det därmed är möjligt att kränka. Är du inte det kan du bli kränkt – och misshandlad – hur mycket som helst utan att det ska spela någon roll, nämligen.

Den som förespråkar samtyckeslagstiftning blir ofta skrattad åt. Det obligatoriska kontraktet tas upp: ”Jag har minsann haft ett antal sexuella relationer under mitt 55-åriga liv, och inte har jag behövt skriva några kontrakt direkt, höhö” som en av mina lärare på universitetet uttryckte sig. Kul för honom. Då innebär det antingen att han är en man som kan lyssna och känna av ifall en kvinna vill ha sex eller inte. Eller så är det bara så att ingen har anmält honom. Förhoppningsvis är han en av majoriteten män som klarar av det förstnämnda. För det är en annan implikation av de här domarna. Männen är tydligen fullständiga analfabeter när det gäller mänsklig kommunikation. Tjejernas fylla vänds emot dem ”du visade inte tillräckligt tydligt” – killarnas blir en fördel: ”hur skulle han kunna förstå?” Är det något som män vill ställa upp på, att bli förklarade så mycket slavar under sin egen reptil- och reproduktionsdel av hjärnan att de inte fattar någonting? Kvinnan i Stureplansmålet hade 46 dokumenterade skador på kroppen. Männen inga. Men rätten kan inte utom allt rimligt tvivel bevisa att de fattade att hon inte ville.

Du kan dömas för oöverlagt dråp och för vårdslöshet i trafiken. Då förutsätts att du fattar att det inte är okej att förfara med människor på vilket sätt som helst. Du ska vara i ett sådant tillstånd att du kan ta ansvar för att ingen kommer till skada av hur du beter sig.
Varför ska detta inte gälla i sexuella relationer?
Inför ett vårdslöshetskriterium vid våldtäktsmål, för att ge kvinnor rätt till sina kroppar och sluta dumförklara män!

Skribent: Hanna Finmo