KRÖNIKA. När G8-ledarna nu möts i tyska Heiligendamm kommer de antagligen att prata mycket om Afrika, om att förebygga konflikter och bekämpa aids. Och, förstås, om klimathotet. Sådant skapar legitimitet.
Men mötets centrala syfte är ett helt annat: att försvara en världsordning där företagen från den rika världen har övertaget.
Inte mot de fattigaste. De är inget hot – annat än när de migrerar. Utan mot uppstickarna från Syd.

De senaste femton åren har länder som Kina, Indien, Mexiko, Sydafrika och Brasilien börjat utmana de gamla industriländerna i Nord. Läser man det utkast till G8- deklaration som läckte ut i april och det tyska ordförandeskapets presentation, så står det nästan svart på vitt. Vi är på väg, skriver man, att få en multipolär världsordning. Därför, tycker G8, är det dags att skärpa reglerna lite.

”Vi ser behovet av och möjligheten att arbeta mot en jämn spelplan för alla investerare” skriver man i utkastet och vill att de egna G8-bolagen ska få investera i Indien eller Brasilien på precis samma villkor som omvänt.
Staterna ska inte heller få pressa på för teknologiöverföring från Nord till Syd. Det ska bolagen – marknaden – sköta.
De vill också stärka patentskyddet och andra skydd för intellektuell egendom. Och de vill bekämpa billiga kopior, sådant man kallar ”piratkopior och förfalskningar”. För att konsumenterna inte riskera att få undermåliga grejer, skriver de.
Dessutom måste Kina förmås att börja konsumera, istället för att som nu slå ut västerländska bolag genom att översvämma världen med billiga varor med hjälp av en undervärderad valuta. Annars finns risken, tror G8, att andra länder svarar med protektionism: globaliseringsfällan slår igen.

De vill, helt enkelt, slå i oss att nyligen industrialiserade länder som Indien eller Mexiko har samma utgångsläge som de själva och därför ska bindas av samma regler – spela på samma ”jämna spelplan.”
Vilket är ungefär som att ställa Jonsereds IF mot Real Madrid.

Ska man förstå dessa försvarsstrategier, måste man veta att det nästan alltid är de modernaste, nyaste, produktionsprocesserna eller branscherna som är mest lönsamma, till exempel programvara, bioteknik, läkemedel och design. De skyddas av patent och tillgången till ny kunskap och varorna produceras i regel just i G8-länderna (minus Ryssland).
Det är dessa framtidsbranscher som ska värnas. Enklare industriproduktion struntar man i. På så vis ska hierarkin i den globala arbetsdelningen bevaras intakt. Indier och sydafrikaner får gärna tillverka bilar, båtar och datakomponenter. Men inte ”komma ikapp”. En genuint multipolär ordning är det sista G8 vill se. Därför låtsas man att den redan är ett faktum.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson