KULTUR. Tidigt 80-tal, Björn Cederberg gör reportage i Berlin. Vänsterfolket i väst sätter honom i kontakt med kulturdissidenten Sascha. Det blir artiklar, insmugglade papper och hemliga möten.
Efter murens fall visar det sig att han skickats från en stasiagent till en annan.

20 år senare är Cederberg tillbaka. Han rotar i arkiven, spårar människoöden i underrättelserapporter och intervjuar gamla spionchefer i jakt på svenska stasiagenter.
Men Kamrat spion (Bokförlaget Mormor) blir mest en serie halvkvädna visor: visst, det fanns svenska spioner, kanske har säpo deras namn. Kanske användes ASEA-utrustning för kärnvapenframställning, men antagligen inte. Bofors sålde krut till Iran via DDR – men det visste Svenska Freds redan när de hände.

En misslyckad utgrävning? Ja, men det blev något annat istället, en elegi över ett sunkigt 80-tal i kärnvapenskugga, där Kreuzberg är en anarkisthåla, en okänd Nick Cave spelar live, brunkolsröken ligger tung över ett öst som ännu inte mött gentrifieringens ekobutiker och lattefik och färjan Trelleborg-Sassnitz är en vertiabel spionexpress. Och Cederberg är en ung journalist på sitt livs äventyr. Det kunde kanske blivit en roman.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson