KRÖNIKA. Mogadishu 2008/ 05/29/ Varje fredag, när Mogadishu är som lugnast, brukar jag ta mig till Lidoostranden – stadens längsta och renaste. Där sitter jag med min livvakt, som jag hyr över dagen för 15 dollar. Medan han sitter och tuggar kaht rullar min ipod igång och jag drömmer mig bort och tittar på indiska oceanen. Somalias hav är en av världens farligast vattenleder. Här ute finns pirater. Varje vecka kapas utländska fartyg. Många av dem är hjälpsändingar till nödställda somalier. Jag hörde en radiodebatt på radiostationen Horn Africa häromdagen, där pirater och fiskare diskuterade saken.

Tro det eller ej, men dessa pirater argumenterar för sitt agerande! De anser att de jobbar for det somaliska folket. ”Somalias hav har nu i snart två decennier plundrats av utländska fiskefartyg från Asien” förklarar en anonym pirat. ”Och Somalia har ju ingen kustbevakning, så det är vår plikt att försvara vårt vatten.” Men ni kapar ju också hjälptransporter, som ska till fattiga somalier, säger radiomannen Hassan.
”Tyvärr är det många som har gjort business av vår grej. Min milis jagar bara stora fiskefartyg”, svarar piraten.

Somaliska fiskare har desvärre hamnat i ett dilemma, eftersom alla somaliska småbåtar betraktas som pirater numera. Just nu är det den amerikanska marinen som patrullerar runt om i somaliska havt på jakt efter terrorister – och pirater. I februari blev åtta fiskebåtar stoppade av den amerikanska marinen. De släpptes efter ett tag, men fiskaren på radion säger att det är illa nog, de har inte tid att bli stoppade. ”Vi har familjer att försörja och sjuka barn som behöver mediciner som vi inte har råd med.”

Till sist.
Det var ganska hemskt att behöva läsa att Sverige inte deltagit i konferansen om avskaffandet av klusterbomber i Lima, Peru.
Eftersom jag bor i ett land där krig är en del av vardagen så tog det ganska hårt på mig. Sverige har alltid varit ledande när det gäller freds- och utvecklings frågor. Pinsamt, skärpning UD!

Skribent: Ahmed Nur Khaire