McDonalds vill ändra innebörden i begreppet ”McJob”, som i den brittiska finordboken The Oxford English Dictionary beskrivs som “an unstimulating low-paid job with few prospects”, – ett föga stimulerande, lågavlönat jobb med få utvecklingsmöjligheter. I detta syfte har McDonalds i Storbritannien startat en kampanj för att ordboksdefinitionen ska ändras.

Man skulle ju kunna tro att företaget på det här sättet vill putsa på sitt varumärkes sjaskiga image. Men så är det inte alls. Företaget har ett mycket högre och finare syfte med sin kampanj: nämligen att värna de anställda. Jodå, enligt den ansvarige för kampanjen är definitionen av ”McJob” är en förolämpning mot de anställda på McDonalds, ja faktiskt rentav mot alla som jobbar inom restaurang- och turistnäringen.

Så kan vi ju inte ha det. Varför inte definiera om ”McJob” till ”ett synnerligen exklusivt och högavlönat jobb som ger utomordentligt goda möjligheter till personlig utveckling och avancemang.” Då skulle man ju så att säga kunna hoppa över själva genomförandet av de reformer som skulle kunna göra McDonalds till en bättre arbetsgivare. Man bara hävdar att det är så redan. Helt genialiskt, faktiskt.

På samma sätt kan ju många av världens problem lösas genom några enkla omskrivningar i ordböckerna. Företag som United Fruit och Lundin Oil kan beskrivas som ”pionjärer för socialt ansvarsfullt företagande”. Länder som Saudiarabien och Iran kan kallas ”Föregångsland när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män och värnandet om mänskliga rättigheter”. Moderaterna skulle kunna kallas ”ett arbetarparti”. Ja, möjligheterna är helt enkelt oändliga.

Men skämt åsido. McDonalds retorik känns igen. Vi har hört den här hemma till förbannelse: när vänstern säger nej till skattesubventioner av städning och barnpassning i (de rikas) hem, heter det att vi ”ser ner på dem som städar”. När vi menar att även de som går yrkesförberedande gymnasieprogram ska ha rätt att söka till högre studier på sina betyg heter det att vi ”ser ner på praktiskt arbete”.

Att hävda att den som kritiserar låga löner, usla arbetsvillkor och gammaldags klasspolitik i själva verket kritiserar dem som har dessa låga löner och usla arbetsvillkor och som får sina möjligheter i livet beskurna är naturligtvis en strategi för att vrida argument ur händerna på facket och den politiska vänstern. Men i själva verket säger den mest om hur högern själv ser på världen.
När jag säger skitjobb så menar jag inte att det är en skitmänniska som har det jobbet.

Skribent: Josefin Brink