Det är helt i sin ordning att den amerikanske satirikern och filmaren Michael Moore på plats i Cannes kritiserade den svenska regeringens avskaffande av alla hinder mot utförsäljning och privatisering av landets sjukhus.
Hans senaste film ”Sicko” utspelar sig, som vanligt, i USA och handlar i första hand om amerikansk sjukvård. Men de frågor filmen ställer är principiella, universella och har fokus på ett område där politiken överallt handlar om grundläggande mänskliga rättigheter.
Främst rätten till vård efter behov och inte efter betalningsförmåga.
I USA som i Sverige.
Debatten om hoten mot den fria sjukvården på jämlika villkor har nu på allvar kommit till Europa. Europafacket bedriver sedan månader en namninsamling på nätet till försvar för offentliga tjänster av hög kvalitet som är tillgängliga för alla. Bakgrunden är att privatiseringar, avregleringar och utförsäljningar länge har framställts som de enda och allena saliggörande metoderna för att utveckla offentliga tjänster till och med när det innebär att man överger principen om vård och omsorg efter behov.
Inför valet i Irland rasar samma debatt. BBC har intervjuat en läkare vid ett sjukhus i Dublin som hävdar att ”människor tvingas in i den privata vården, hälften av alla irländare har redan någon form av privat sjukförsäkring och ju fler de blir desto dyrare blir försäkringarna”.
Orsaken är betydande underfinansiering år efter år av den offentliga sjukvården, framför allt primärvården som de flesta kommer i kontakt med.
Och när vården eller skolan eller vad det nu kan vara för offentlig tjänst som berövas medel blir tillräckligt dålig så flyr de som kan till privata alternativ som visserligen är dyra, men där du kan tränga dig före andra i kön.
Det är detta Michael Moore menar att de öppnade dammluckorna för utförsäljning av svenska sjukhus riskerar att leda till. Och varför skulle han tro annat mot bakgrund av sina amerikanska erfarenheter av en sjukvård som på samma gång är världens bästa för dem som har råd och magsårsframkallande för de som inte har någon sjukförsäkring eller riskerar bli av med den?
Jag såg Göran Hägglund försvara den här utvecklingen i ett Aktuelltinslag i förrgår som inte rätade ut några frågetecken i den helt avgörande frågan om inrättandet av gräddfiler i svensk sjukvård. Ingenting tyder på att det blir några gräddfiler upprepade han, samtidigt som de sista legala hindren sänks för vård av privatförsäkrade på sjukhus som kanske inom några år ägs av internationella koncerner.
Om den offentliga vården inte ges resurser i takt med ökade vårdbehov och ökade möjligheter att behandla alltfler medicinska tillstånd då uppstår just den situation som nu diskuteras i Irland. Då blir trycket från de välbeställda i gräddfilerna så starkt att Hägglunds fromma tro snart ersätts med Michael Moores tragiska amerikanska tillstånd:
Skiktad vård, vård efter betalningsförmåga, vård som vara bland andra varor.
Jag har tidigare varit ganska trygg i tron att de flesta borgerliga politiker sedan länge införlivat den i grunden liberala tanken på vård efter behov i sin ideologiska standardutrustning.
Efter alliansens första hektiska månader i ämbetet avslöjas min naivitet på denna punkt. Det är en sak att sälja spritfabriker och banker, men en helt annan att göra sjukhusen till spekulationsobjekt för dem som vill göra sig en rejäl slant på människor i deras mest utsatta och sårbara situation i livet.
Publicerad i Skånska Dagbladet den 23 maj 2007
Skribent: Håkan Hermansson