Makt efter kön

När nazisterna genomför sin grundlagsskyddade marsch imorgon förväntar jag mig att polisen ser till att nassarna följer svensk lag till punkt och pricka. Om det skulle vara så att en eller flera nazister bär nazistiska symboler i form av svastikor, tyr runor eller andra likvärdiga symboler skall dessa individer gripas. Om någon av deras kamrater försöker hindra polisen skall även de gripas.

Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser sjunker. Det står klart när 52 av 56 av de största börsbolagen nu har genomfört sina årsmöten, rapporterade Svenska Dagbladet igår.
Orsaken är att när högerregeringen upphävde hotet om lagstadgad kvotering i höstas, började män återigen att kvotera in män. Den tendens vi sett mot ökad jämställdhet bröts. Det tror till och med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.
Ändå vill hon inte hota med lagstiftning, utan pratar om att hitta ”nya sätt att sätta press på bolagen” – oklart vilka.
Det är lite obegripligt. Här hade hon ett maktmedel i sin hand, som uppenbarligen ändå haft viss effekt, och så kastar hon bort det utan att veta vad hon ska göra istället.

Att inte styra, att inte ha en aktiv plan för att motverka diskriminering, är tyvärr nästan alltid liktydigt med att diskriminera. Att inte tänka är att låta samhällets strukturer verka.
Denna passivitet har alltför länge gjort det möjligt för näringslivseliten att bestå i det närmaste enkönad. I den breda forskarstudien ”Makten kön” visas tydligt att näringslivseliten – inte bara styrelserna – är betydligt mer könskvoterad är andra eliter, till exempel inom politiken, medierna eller föreningslivet. Ju längre bort från idéer om demokrati och ju närmare ett slags förment ”marknadstänkande” en verksamhet befinner sig, desto fler män kvoteras in bland de styrande.

Det finns inga goda skäl att tro att fler kvinnor i styrelserna nödvändigtvis skulle förändra bolagens sätt att fungera på något avgörande vis. Tanken att man genom att ta in kvinnor i styrelserna också skulle få något slags ”kvinnliga” värden på köpet är förfelad.
Däremot går bolagen miste om kompententa styrelsemedlemmar, när man idag prioriterar manligt kön framför kompetens. Det kan inte rimligen vara lönsamt.

Men framförallt är jämställda styrelser en ren rättvisefråga. Varje man som väljs eller utses till en maktposition betyder en kvinna som inte väljs eller utses. Eftersom halva befolkningen är kvinnor är det enda rättvisa en helt jämn representation. Särskilt viktigt är detta naturligtvis när det handlar om tillgång till maktresurser – som i bolagsstyrelser.

Problemet, om man kan uttrycka det så, är att några hundra män naturligtvis måste avstå från sina maktpositioner
Det kommer de nog aldrig att göra frivilligt. Dags därför att Sabuni snabbt hittar sina ”nya sätt”.

Skribent: Petter Larsson