”Det är inte regeringens sak att ha en hållning” Så kommenterar migrationsminister Tobias Billström avvisningen av en irakier till Bagdad (Dagens Nyheter 18 maj). Det är, låter han hälsa, Migrationsverket och migrationsdomstolarnas jobb att bedöma hur och vart avvisningar ska ske.

Visst, i det enskilda fallet ska Billström hålla tyst. Han kan inte sätta sig över migrationsverkets bedömning. Det vore ministerstyre.
Men inget hindrar Billström från att sända politiska signaler. Han kan hänvisa till att Sverige bör lyssna på UNHCR:s rekommendationer, säga något allmänt om att läget i Bagdad är sådant att man nog svårligen kan garantera säkerheten där, eller att helt enkelt citera utlänningslagens förbud mot att avvisa om ”utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i det landet” (kapitel 12, paragraf 2).
Nu sänds istället signalen att avvisningen var OK.
Att som minister inte ha en hålllning när den svenska staten skickar människor till ett land på randen till inbördeskrig är också att ta ställning. Tystnaden talar.

Det är illavarslande för de omkring 1400 andra irakier som står på kö för att avvisas till irakiska Kurdistan, där migrationsverket, konstigt nog, tycker att säkerhetsläget är så bra att de inte löper någon risk -men som det kurdiska regionstyet vägrar ta emot. Därmed återstår att sända dem tillbaka till andra delar av Irak – precis vad som skedde i det aktuella fallet.

Är det vad Billströms signal syftar till?

Skribent: Petter Larsson