KRÖNIKA. Frihet, jämlikhet och solidaritet. Ord som en tid har varit osynliga hos, och ohörda av, socialdemokraterna. Men som Mona Sahlin talade om i sitt installationstal som ny partiledare. Hon menade att socialdemokratins frihetsbegrepp är grundläggande. Det har handlat om rösträtten, yttrandefriheten, demonstrationsfriheten, rätten att gå med i facket, bra bostäder, semester, pensioner… ja, välfärdsfrågorna. Hon menade att frihet förutsätter jämlikhet. Och också kräver solidaritet med personligt ansvar.

Mona Sahlin pratade om att frihetsbegreppet har varit borttappat en tid och måste återerövras från högern och på nytt ges socialdemokratiskt innehåll. Hon använde uttrycket ”verklig frihet” vars förutsättning är minskade klyftor och som handlar om att få göra egna livsval, studera, få misslyckas och ändå få nya chanser, gifta sig med vem man vill, också av samma kön. Hon pratade om frihet som möjligheter, respekt och öppenhet, som makten över det egna livet men utan att trampa på andra och att få genomföra drömmarnas äventyr.

Om Mona Sahlins tal och socialdemokraternas frihetsbegrepp kontra moderaternas, skriver PM Nilsson i en ledare i liberala Expressen den 20 maj, där han också citerar ur Fredrik Reinfeldts tal som nyvald moderatledare 2003: ”Frihetens idé sätter människan i centrum. Vi finns till som politisk rörelse för att vanliga människor ska få styra över sina egna liv.”

Nilsson fortsätter med en intressant analys. Han skriver: ”Om man läser hela Sahlins och Reinfeldts tal framträder en mycket tydlig och klassisk konflikt, nämligen mellan jämlikhet och frihet. Sahlin menar att verklig frihet förutsätter jämlikhet, vilket kräver en stark välfärdsstat. Ökade klyftor minskar allas frihet. Det är en typisk vänsterståndpunkt.
Reinfeldt å sin sida menar att frihet handlar om den enskildes utrymme i förhållande till den politiska makten.”

Han exemplifierar med ett citat från moderatledaren: ”Skatternas omfattning markerar en viktig frihetslinje, en balanspunkt mellan politisk maktutövning och enskildas rätt.” Ett uttalande som Nilsson kallar för en typisk högerståndpunkt.

Härefter kommer han fram till det självklara; att frihet betyder olika för socialdemokraterna och högern. Citat: ”I det ena fallet handlar det om frihet till något, som boende, arbete, skälig levnadsstandard och utbildning – det vill säga jämlikhet. I det andra fallet om frihet från något, som skatt, krångliga regler för företagare och statliga ingrepp i äganderätten.”

Hur kommer då folkpartiets liberala frihetsbegrepp in? Här blir det problematiskt för PM Nilsson som skriver: ”Partiet har varit för både frihet och jämlikhet /…/ Det har gjort att folkpartiet slagit broar både till moderaterna och långt in i socialdemokratin. Folkpartiet har hela tiden varit en viktig del av borgerligheten, men samtidigt spelat en stor roll för socialdemokraterna.” Han fortsätter: ”Folkpartiets specialitet genom decennierna har varit att på ett mycket begåvat sätt balansera denna i grunden olösliga konflikt.”

Insiktsfullt beskriver han därefter att det blivit svårt att vara folkpartist i dag.

Naturligtvis är det besvärligt att vara folkpartist nu och det är definitivt slut på partiets balansgång. De har valt sida och rivit bron till vänster efter att med löfte om några statsrådsposter ha lockats över den högra. Nu saknar de reträttväg och riskerar att hamna i djupt vatten. Det är bara att titta på opinionssiffrorna.

Skribent: Eva Hillén Ahlström