Nödvändig avgång

Igår kom nyheten att Sveriges Radios VD Peter Örn avgår. Inget tyder på att det är en minut för tidigt. För det första har personalpolitiken av allt att döma varit katastrofal under Örns ledning, vilket i sig är oacceptabelt – särskilt i ett medborgarägt företag.
Dessutom är det under Örns ledning som Sveriges Radios målsättningar och programinnehåll har förändrats på ett sätt som har överösts med kritik. Kritiken är verkligen befogad. Samhällsprogram som P1 Konsument och Gender har lagts ner, och Konflikt har utsatts för hotet om nedläggning. Istället för seriösa program har man lanserat ”lättillgängliga” program och kändisprogramledare. Denna nya inriktning har konsekvent rättfärdigats med flummiga dogmer om marknadsdikterade nödvändigheter. Samtidigt tycks efterfrågan faktiskt ha varit inriktad på det rakt motsatta, nämligen reellt eller åtminstone potentiellt fördjupande journalistiska ”produkter”. Det framgår inte minst av de olika upprop som har cirkulerat för att bevara olika nedläggningshotade program.

Men även utan den vetskapen borde Peter Örn och SR-ledningen ha kunnat göra den enkla bedömningen att det som saknas i mediesfären inte främst är underhållning. Det bästa man kan tänka sig för att rättfärdiga public service-medias existens är originalitet och reflekterande samhällsjournalistik. Det har ledningen uppenbarligen inte förstått. Förhoppningsvis kan Peter Örns avgång bli början på något bättre; kanske rentav en verklig och intressant förnyelse.

Behovet av bra, oberoende journalistik syns för övrigt med all önskvärd tydlighet mot bakgrund av en annan aktuell mediehändelse, nämligen Aftonbladets avslöjande om DN Debatt-redaktören Mats Bergstrands medlemskap i en gammaldags herrklubb vid namn ”Sällskapet”. Inte nog med att klubben är stängd för kvinnor och har kungen, Sven Otto Littorin och Anders Björck bland sina illustra medlemmar. Eller med att Bergstrand har publicerat minst ett 20-tal texter skrivna av sina klubbkamrater det senaste året. Det mest uppseendeväckande är att situationen försvaras av den politiske redaktören Niklas Ekdal, med motiveringen att Bergstrands ”breda kontaktytor” är en tillgång för Dagens Nyheter. Behovet av mediemångfald kan nog inte illustreras bättre.

Skribent: Hanna Pettersson