På spaning efter socialliberalismen

Det råder febril aktivitet i folkpartiet, en efterträdare till Lars Leijonborg söks. Jan Björklund förefaller vara klar favorit till uppdraget, till stor glädje för Thord Lindblom, sverigedemokraternas ledare i Landskrona. Någon egentlig konkurrent tycks inte finnas. EU-minister Cecilia Malmström har tackat nej till att kandidera och Nyamko Sabuni, jämställdhets- och integrationsminister, tycks inte ha något större stöd. Hennes oövertänkta förslag om obligatoriska gynundersökningar av flickor för att komma åt könsstympning ligger för nära i tiden.

Det intressanta och motsägelsefulla är emellertid att partiet nu letar efter sina gamla rötter i socialliberalismen och samtidigt för fram kravliberalen Björklund som förslag till partiledarposten. Flera av hans förespråkare känner tydligen själva hur det haltar och förklarar att de vill slipa bort hårdheter och ”mjuka” till honom. De vill frisera honom till en sorts Westerbergkopia – en svår uppgift – och få bort fokus från hans ordning och reda-stämpel och plocka fram de mjuka frågorna som vården och psykiatrin.

Obekväma paroller från valrörelsen, som språkkrav för medborgarskap och ordningsbetyg i skolan, skall sminkas över. Helt plötsligt tror man i folkpartilägret att svenska folket skall köpa denna kosmetika och glömma sveket mot de sjuka och arbetslösa.

Folkpartiet sålde sin själ för att få ingå i Reinfeldts högerregering. Det krävs nu betydligt mer än att putsa av en konservativ skolminister för att få tillbaka den och de förlorade väljarna, som är djupt besvikna över partiets svek mot de svagaste i samhället. I den senaste opinionsmätningen, utförd av Demoskop, som presenterades den 4 maj fick folkpartiet endast 4,2 procent av väljarsympatierna och ligger alltså kritiskt nära riksdagsspärren.

Den nya partiledarens viktigaste uppgift blir därför att bevisa att de klassiska socialliberala värderingarna är viktigare för folkpartiet än att fortsätta som marionetter i högerregeringen – följaktligen avbryta regeringssamarbetet. I annat fall kommer partiet att utplåna sig självt, åtminstone som riksdagsparti.

Skribent: Eva Hillén Ahlström