KRÖNIKA. ”Vi har även låtit RUT granska de fördelningspolitiska effekterna av vår skattepolitik. Det visade sig då att 50 procent av skattesänkningarna tillföll den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. /…/Att moderat politik får sådana fördelningseffekter är varken önskvärt eller nödvändigt.”

Så lät det 2004 när Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Mikael Odenberg bedrev offentlig självkritik på DN debatt. De ville driva ut Bo Lundgrens skattsänkarspöke och måla upp bilden av ett självrannsakande, förnuftigt och mindre miljonärsorienterat parti. De skulle lägga om sin skattepolitik, så att den fick en annan fördelningsprofil. Nu är de ministrar i en helt moderatdominerad regering och har lagt både en höstbudget och en vårbudget. Utfallet av de skattesänkningar som hittills genomförts och aviserats är att den rikaste tiondelen får 47 procent, medan den tiondel som har lägst inkomster får 2,5 procent.

”Vi vill inte sälja akutsjukhus som du påstod i en tidigare debatt. Vi har inte det förslaget och jag är glad att du gav mig möjligheten att ge det beskedet här ikväll.” Det uttalandet fällde Reinfeldt en vecka före valet i SVT:s ”Duellen” mot Göran Persson. Idag är Reinfeldt statsminister och onsdagen den 9 maj klubbades en lagändring igenom som gör det möjligt att sälja ut alla sjukhus i hela Sverige.

Nu undrar ni säkert varför jag berättar det här? Jo, det är för att upplysa om att det finns något som kallas journalistik. I ett demokratiskt samhälle är det tänkt att journalistiken ska fylla den viktiga funktionen att granska makthavare och ge medborgarna en bild av vilka politiska alternativ som finns och hur olika beslut påverkar samhället och individerna. Den som är statsminister är den högste politiskt ansvarige för den politik regeringen för. Därför är det ju jättebra om statsministern svarar på frågor från journalister om till exempel varför man lovar att man ska göra på ett sätt och sedan gör på ett helt annat.

Men det har i alla fall ännu inte hänt. Faktum är att vi mycket sällan får höra Fredrik Reinfeldt stå framför en mikrofon och svara på kritiska frågor överhuvudtaget. Jag vet att många journalister är irriterade på den borgerliga regeringens sätt att hantera medierna. Regeringskansliets pressekreterare agerar grindvakter och håller journalister borta från ministrarna om det luktar kritiska frågor. Att utlovade debatter mot oppositionsföreträdare i radio och teve ställs in är mer regel än undantag, vilket lett till att oppositionen mycket sällan får tillfälle framföra sin kritik och få svar direkt inför medborgarna.

Det är förstås djupt problematiskt och vittnar om en tvivelaktig syn på maktutövningens roll i en demokrati från regeringens sida. Det förtjänar i sig att granskas och kritiseras. Men dessutom måste man ju fråga sig hur det kan komma sig att varenda gång en sosse köpt en bostadsrätt, en facklig förtroendeman varit rattfull eller för den delen en ensamstående mamma har förlorat sitt enda barn i en hemsk olycka så lyckas medierna jaga ner vederbörande för kommentarer och intervjuer.
Är det verkligen så omöjligt att tvinga den högst ansvarige för hela landets ekonomi och lagstiftning att svara på några kritiska frågor?
Eller är det brist på vilja från journalisternas sida, eller vill de helt enkelt inte stöta sig med regeringen?
Oavsett vilket riskerar den rådande bristen på journalistisk granskning av regeringen att slutgiltigt underminera allmänhetens förtroende för både medier och politiken.

P.S Anders Borg, ekonomnörd och finansminister, har faktiskt kommenterat utfallet av skattesänkningarna i sin egen budget. Han såg bekymrad ut och menade att ”det blev en olycklig fördelningsprofil”. Frågor på det?

Skribent: Josefin Brink