DEBATT. Socialdemokratin har under hela sin existens samexisterat med en eller flera radikala målsättningar. Dessa har gett rörelsen riktning och styrfart. Arbetarrörelsens första vision var att skapa en socialistisk arbetarrörelse, den andra demokratin dvs rösträtten, den tredje var jämlikheten som bytt namn under resans gång, och kallats socialstaten, folkhemmet eller välfärdssamhället.

Den reformistiska arbetarrörelsen har sedan en tid problem att formulera en kraftfull vision att koppla drömmar och reformkrav till.
De globala miljöproblemen och växthuseffekten borde kunna vara vad rörelsen söker. Göran Persson formulerade för tio år sedan visionen om det gröna folkhemmet. Sedan kom en eller annan miljömiljard. Därefter hände inget. Varför kan man fråga sig?
Mitt svar söker jag i en idé om hur arbetarrörelsens drömmar och reformkrav har samspelat med varandra.

Arbetarrörelsens existens vilar på värderingarna om frihet, jämlikhet och solidaritet. Utifrån dessa värderingar ser vi och värderar världen. De mål som den reformistiska arbetarrörelsen behöver och formulerar måste hämta sin livsluft i uppgiften att öka friheten, jämlikheten och solidariteten i Sverige och världen.

De tre första visionerna gjorde just detta. Visionerna laddas med reformistisk energi av att de rör sig i spänningsfältet av en maktkonflikt. Om det inte finns en konflikt om makt finns det heller inte utrymme eller behov för socialdemokratisk reformism. Det är till konfliktladdade visioner som vi socialdemokrater kan formulera reformkrav, som löser upp konflikten eller ser till att det blir bättre, med våra värderingar som måttstock.
Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att arbetarrörelsens fortlevnad och styrka beror på förmågan att engagera sig kring maktkonflikter som vi sedan kopplar reformer till.
Just så tror jag det är.
Ta välfärdsprojektet som exempel. Denna vision är förankrad i, tror jag, alla socialdemokrater oavsett övriga åsikter och därför kan nästan alla socialdemokrater formulera krav på välfärdsreformer. Välfärdssamhället som idé är stark eftersom den vilar på värderingen om jämlikhet och listan på genomförda och önskvärda reformer inom vår rörelse är i det närmaste oändlig. Man kan säga att visionen om det röda folkhemmet fick sin ideologiska kraft för att den tog spjärn mot den ojämlika fördelningen av inkomster, och ville omfördela dem. Konflikten gav visionen ideologisk laddning. Välfärdsprojektet gav rörelsen ett uppdrag: att öka jämlikheten. Omfördelningmålet gav socialdemokratin ett utrymme för reformer och handlingsperspektiv.

Vad gäller visionen om det gröna folkhemmet enligt fd ordf Persson är kruxet att den inte rymmer något konfliktperspektiv. Utan konfliktperspektiv blir det socialdemokratiska uppdraget och förutsättningarna för reformer omöjligt.
Rent av kan man säga att själva socialdemokratin blir överflödig utan konfliktperspektivet i politiken och därmed återkopplingen till våra värderingar. Visionen om det gröna folkhemmet saknar än så länge konfliktperspektiv De är en i alla delar snäll men ickereformistisk vision.
Socialdemokratiska reformer handlar om att genomföra en åtgärd som bidrar till ändrade maktförhållanden. I varje intressekonflikt finns det vinnare och förlorare, analysen om vilka behov som är viktigast är en fråga om värderingar.
Det står ett antikapitalistiskt fönster på glänt i miljöfrågan. Utsläppen och växthuseffekten visar på den otämjda marknadens svagheter vilket borde kunna leda fram till en radikal analys, en kritik av kapitalismen.
Visionen om det gröna folkhemmet måste ges en analys som ser intressekonflikten i miljöförstörelsen och därmed ett reformistiskt utrymme. Den antikapitalistiska analysen, att det är de rika staterna och de stora övernationella företagen som tjänar och fattiga stater och enskilda människor förlorar, är detta perspektiv i socialdemokratisk uttolkning. Att förändra utsläppshandeln, reglera och öka skatterna på utsläpp och minskar ojämlikheten blir då självklara reformer.
Det finns en rödgrön vision att hämta i miljöfrågan. Arbetarrörelsen kan hitta ett nytt radikalt mål att ladda rörelsen med reformistisk energi kring.

För en rejäl maktförskjutning krävs en socialdemokrati som hittar en relevant och uppdaterad kritik av kapitalismen som system och tar ställning för en rättvis världsordning. Socialdemokratin har slagläge om den ser den öppning i garden som växthuseffekten gett på en annars ohotad nyliberal logik.
Sedan är det bara att köra i 100 år till.

Skribent: Daniel Suhonen