F-ordet

KRÖNIKA. Kommentarerna till gruvstrejken är de gamla vanliga. Vilda strejker är ett hot mot samhällsekonomin, tror Sydsvenska Dagbladet (9 maj) ”Nu får parterna den ingalunda lätta uppgiften att förklara att det också 2007 finns en gräns för folket i Gruvan” hävdar Barbro Hedvall i Dagens Nyheter (10 maj) och i TV anser reportern Elisabet Höglund att ”man kan förstå om ett vårdbiträde med 16000 i månaden kan tycka ganska illa om det som händer i Malmfälten idag” (Rapport 8 maj).
En samhällsfarlig lyxkonflikt? Varför ska de få mer än andra?

Ja, ett svar är att varje anställd i LKAB drog in cirka 1,8 miljoner i vinst till företaget 2005, enlig Dagens Arbetes kartläggning (2 oktober 2006).
Det är därför knappast underligt att gruvarbetarna tar strid. Det finns pengar att hämta.

Men därmed hamnar de i konflikt med det som lite högtidligt bukar kallas den solidariska lönepolitiken. Dess bärande tanke är att alla, i alla fall inom samma bransch, ska kräva ungefär samma påslag. På och på så vis ska olönsamma företag slås ut och arbetarna kontinuerligt höja sina löner.
Modernisering av näringslivet och jämn löneutveckling, två flugor i en smäll.
Men här finns problem: det blir pengar över i de lönsamma företagen, när de anställda där håller tillbaka, pengar som går till ägarna istället. Övervinster kallades det på 70-talet.
Det är dessa övervinsterna gruvarbetarna nu jagar.
De har insett att det inte hjälper kommunalarna eller de handelsanställda om de håller igen, i alla fall inte på kort sikt. Det berikar bara ägarna.
Detta problem låg till grund för förslaget om löntagarfonder en gång i tiden. Övervinsten skulle placeras i ldessa fonder, ett gemensamt kapital skulle bildas av det löneutrymme man avstått ifrån.

Gruvstrejken är avblåst, förhandlingar pågår igen.
Men de svenska storbolagen gör rekordvinster. Och frågan om övervinsten är fortfarande olöst.
Vem vågar säga det förbjudna f-ordet?

Skribent: Petter Larsson