I går beslutade den borgerliga riksdagsmajoriteten att öppna för privata vinstintressen inom sjukvården. Med den så kallade startlagen kommer det nu att bli möjligt för landstingen att sälja ut våra gemensamt ägda sjukhus – trots att internationella erfarenheter av privat vård tydligt pekar på att den är både dyrare och ineffektivare. Privata sjukhus undergräver även den jämlika tillgången till vård. De som har råd kommer att kunna betala för att slippa stå i de vårdköer, som vi alla andra är hänvisade till.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet reserverade sig mot riksdagens beslut. Mona Sahlin lovar dessutom att återinföra den ”stopplag” som fram tills nu förhindrat utförsäljningar. Det är bra markeringar. Men den offentliga kritiken mot ”startlagen” har ändå varit relativt tystlåten.

Det har dock börjat mullras i andra led än i partierna. I Nätverket för gemensam välfärd har en rad organisationer samlats, för att tillsammans verka mot den allt starkare privatiseringsvågen. De som är drivande är LO-fackförbund som SEKO, Transport och Byggnads, men även yngre organisationer som Attac och Miljöförbundet Jordens Vänner.
Det är lovande att LO-fack nu verkligen gör gemensam sak med organisationer inom den globala rättviserörelse, som under senare år kritiserat det nyliberala ekonomiska tänkandets globala utbredning. I denna rörelse finns en vilja att söka alternativ till det marknadssamhälle, som under de senaste årtiondena vuxit fram världen över, dessvärre många gånger med bistånd av socialdemokratiska regeringar. Här finns många fruktbara frön för en förnyelse av arbetarrörelsen, i ett läge när välfärdsstaten är konstant ansatt. Förhoppningsvis var det också detta Mona Sahlin lät ana, när hon i sitt installationstal i mars menade att socialdemokraterna ”måste öppna upp vår folkrörelse för nya grupper och lyhört hitta nya sätt att kanalisera deras samhällsengagemang”.

Även på europeisk nivå formerar sig nu rörelser mot privatiseringsivern. Exempelvis driver Europafacket – där LO, TCO och SACO är medlemmar – en kampanj med namninsamling på Internet ( http://www.petitionpublicservice.eu). Syftet är att förmå EU att genomdriva lagar som garanterar allas lika tillgång till offentliga tjänster och försvåra ytterligare privatiseringar. När de politiska partierna tycks vara låsta i sina nationella parlament, trots att makten allt mer lämnar dem, samlar sig europeiska folkrörelser för att forma en gränsöverskridande välfärdspolitik.

Trots att riksdagen nu fattat beslut som kommer göra det lättare att privatisera vår gemensamma sjukvård är loppet inte kört fram tills nästa val. Det är lokalt som eventuella privatiseringsbeslut kommer att fattas. Genom samverkan med Nätverket för gemensam välfärd, som har ett antal lokalavdelningar, kan arbetarrörelsen konfrontera utförsäljningarna där besluten fattas. Och i ett Europa där fler krafter samlar sig mot det enögda marknadstänkandet finns all anledning att hävda EU:s sociala dimension. På samma sätt som nyliberaler finns i alla Europas länder finns deras motståndare det också. Även om regeringen i Sveriges riksdag är borgerlig kan dess politik motverkas på andra nivåer.

Skribent: Magnus Wennerhag