Göran Persson (s) vandrar vidare

Göran Persson vandrar vidare.
Han blir enligt uppgifter igår rådgivare till JKL Group, ett företag som själv beskriver sig som ”en av Nordens ledande rådgivare inom strategisk kommunikation”.
JKL ger råd ”till företagsledningar från de flesta branscher kring hur kommunikation kan bidra till att uppnå affärsmål” och ”arbetar med att bygga och bevara organisationers förtroendekapital gentemot olika publiker”.

Göran Perssons nya engagemang fick omedelbart kritik bland annat från några professorer i statsvetenskap. Mikael Giljam efterlyser ”övergångslösningar” för tidigare politiker. Marie Demker menar att det skadar politikens trovärdighet ”att politik och strategisk kommunikation blandas samman”. Peter Esaiasson är inne på samma spår.
De har förmodligen rätt.

Det har blivit allt vanligare att före detta politiker, ofta mot mycket rundlig ersättning, ställer sina tjänster till det privata näringslivets förfogande.
Carl Bildt gjorde det. Men Bildt är högerman och det anmärkningsvärda i hans fall var väl mest att han sedan kom tillbaka till politiken och att han nu på nytt vill tas på allvar som företrädare för allmänna intressen.

Numera gör emellertid också socialdemokrater det.
Tidigare förbundskanslern i Tyskland, socialdemokraten Gerhard Schröder sålde sina tjänster till gasindustrin. Exministern Björn Rosengren fick anställning hos Stenbecks mediekoncern. Och Göran Persson tar nu jobb två dar i veckan hos en PR-firma.

Det tidigare politiker kan erbjuda, det gäller inte minst före detta premiärministrar, är vid sidan av allmän goodwill för det företag som anlitar dem, utomordentliga kunskaper om hur makten och demokratin fungerar och hur beslut kan påverkas. Dessutom ett personligt kontaktnät som saknar motstycke. Det är guld värt.

Frågan är vad följderna av dessa övergångar blir för bilden av politiken och tilltron till demokratin? Och, i de fall det handlar om socialdemokrater, för bilden av socialdemokratin?
Vilka blir konsekvenserna av att politiker vandrar fram och tillbaka mellan politik, storbolag och företag som säljer kunskap om strategisk kommunikation? Det handlar till sist om att lära ut hur man gör i det moderna mediesamhället för att få sin vilja igenom.

Jo, förmodligen förstärks bilden av att det råder en eliternas sammansvärjning. För dem som redan befinner sig i underläge när det gäller inkomster, inflytande och kommunikation blir underläget ännu starkare. Det är ”dom där uppe och vi här nere”.

Det finns gott om människor, samhällssektorer och problem som inte blir sedda. De företräds inte av de internationella koncernerna och har heller inte råd att anlita PR-företag som specialiserat sig på strategisk kommunikation.
Med andra ord: erfarna och avsuttna socialdemokratiska ledare och deras insatser behövs också i folkrörelse-Sverige. Men det ena behöver kanske inte utesluta det andra?
Eller?

Skribent: Bo Bernhardsson