I TV-debatten mellan Mona Sahlin och sverigedemokraten Jimmie Åkesson i förra veckan påstod Åkesson att det inte finns någon diskriminering av invandrare i Sverige. Sahlin höll förstås inte med. Då drog Åkesson fram sitt trumfkort: en rapport från Svenskt Näringsliv.
Tada! En auktoritet har talat. Då måste det vara sant.

Så kom den till bruk ändå, den så kallade rapporten. Jag undrade just om det skulle ske, eller om Svenskt näringsliv i ren skam skulle begrava den djupt i nåt arkiv.
Det borde de ha gjort.
Rapporten kom i slutet av februari och består av 13 sidor. Dess ringa omfång överträffas bara av dess ohyggligt röriga resonemang. Möjligen är det den sämsta utredning jag läst, åtminstone på bra länge.
Här blandas till exempel antal med andel: ”Förvärvsfrekvensen är högre för invandrare från Polen men antalet förvärvsarbetande från Iran är tusentals fler än förvärvsarbetande från Polen.”
Och här radas påståenden av typen ”Ju kortare tid i Sverige desto lägre förvärvsfrekvens”, ”80 % av afrikaner som jobbar som ekonomer jobbar i storstäder”.
Kul att veta kanske. Men det säger inte ett smack om diskrimineringen.
Och så där är det hela tiden. Rapporten rabblar mängder av ovidkommande fakta, men gör inte en enda gång den enda relevanta jämförelsen: mellan utrikes födda och infödda.
Men sådant betyder föga i den politiska hetluften. Finns det en rapport, så kan man dra till med den, och hoppas att motståndaren inte läst på så noga.
Tack för den ammunitionen, Svenskt näringsliv.

Rapporten kan läsas här.

Skribent: Petter Larsson