Näringsminister Maud Olofsson uppges nu vara bekymrad över att lönerna för direktörerna i statliga bolag ökat för snabbt som en följd av att den socialdemokratiska regeringen såg till att bonusavtalen förhandlades bort.
Därför vill hon nu se en återställare.

Det hela är direkt lysande. För direktörerna.
Först lyckas de förhandla upp sina löner lite extra, som en kompensation för att de blir av med bonusarna.
Sen ser den borgerliga regeringen till att de får sina bonusar tillbaka, varvid de naturligtvis får behålla sina uppförhandlade löner. Att sänka dem, bara för att man inför bonusarna igen, skulle ju nästan likna bestraffning.

Maud Olofsson tror naturligtvis att direktörerna, om de får bonusarna tillbaka, kommer att jobba som bävrar. Det finns emellertid inga som helst vetenskapliga belägg för sambandet bonuslöner och prestation.
Lönerna för de redan onödigt rika och löneklyftorna har ökat dramatiskt på senare år. Det har inte ett dugg med flit eller oflit att göra.
Det beror på att det dessvärre skett en förskjutning av makt från arbete till kapital och på alldeles vanlig girighet. Konstigare är det inte.

20070320

Skribent: