För dem av oss som får ståpäls av att läsa detaljfixerade byråkratiska texter där absurd noggrannhet i det lilla förenas med stor meningslöshet i innehåll och syfte finns nu en riktig läckerhet att ladda ner från regeringens hemsida.

Aktstycket är den remiss om skattelättnader för hushållsnära tjänster som regeringen överlämnade till lagrådet den 1 mars. Här har en armé av välbetalda jurister och sakkunniga brytt sina hjärnor med gränsdragningsproblem kring vad som är hushållsnära, vem som ska vara berättigad till avdraget, hur världen utanför Sverige gått till väga i samma ärende osv.

Vi får till exempel veta att ”för att undvika gränsdragningsproblem bör i städning även ingå städning av skåp, lådor och garderober” och att i rengöringsarbetet ”ingår även uppsättning av gardiner och gardinstänger samt byten av glödlampor”.
Får det bytas lysrör?
Det framgår inte direkt. Men klart är att alliansen i nåd ger klartecken åt skoputs och subventionerad grillning i trädgården men säger nej till hämtning av pizza och trädbeskäring.

Den stora klokskapen har varit framme och tankarna går omedelbart till Östeuropas gamla satiriker. De hade kunnat göra fin, burlesk konst av dessa komiskt seriösa ansträngningar att statsreglera en mindre del av marknadsekonomin för att kunna överföra 1.2 miljarder kronor från landets samtliga skattebetalare till den försvinnande lilla minoritet som anser sig ha råd att utnyttja dessa subventionerade tjänster.

Man anar en generad skammens rodnad på den tjänstemans kinder som fått uppdraget att förklara det franska systemet med subventionerade tjänstecheckar, sådana som Maud Olofsson egentligen ville ha.
Nyckelmeningen i hans redogörelse är denna:
”Lönen bestäms fritt mellan parterna, men får inte understiga den lagstadgade minimilönen på 8,27 euro per timme, inklusive 10 procent semesterersättning.”
För motsvarande 75 kronor i timmen går det alltså i Frankrike att hyra in en person för både städning och hantverkshjälp. Än så länge en våt, nyliberal dröm i Sverige där kollektivavtal och starka fack sett till att också städarbete getts ett marknadsvärde som ligger högt över nivåerna i länder som Belgien och Frankrike.

Men här syns logiken i de viktigaste förändringar som just nu trumfas igenom i Sverige. I botten finns en politisk övertygelse om att den ekonomiska utjämningen gått för långt. Löntagarna har för stor makt och staten har varit alltför generös genom att alltför länge upprätthålla för stora ersättningar vid arbetslöshet, men också vid sjukdom.
Borgerliga ekonomer har länge förespråkat ökade löneskillnader, vilket i praktiken alltid inneburit att de lägst avlönade helst ska pressas ner ytterligare medan andra grupper gärna får dra ifrån.

Om detta inte kan åstadkommas i avtalsförhandlingar, vilket har varit svårt i Sverige, så bör staten gripa in. Därav nyckelidén om den sänkta a-kassan, gärna följd av en medlemsavtappning från facket för att knäcka motståndet och därtill en rad åtgärder – subventionerade hushållstjänster är bara en sådan, men symboliskt viktig – för att skapa en låglönemarknad.

Andra ingrepp i samma riktning är arbetskraftsimport där arbetsgivaren ensam avgör om behov finns, propagandakampanjer mot facket när det slåss för anständiga villkor också i låglönebranscher med många små företag och minskade utbildningsmöjligheter för vuxna kortutbildade som vill ta sig ur låglöneträsket.
Visst pågår ett systemskifte. Och motståndet blir naturligt nog en kamp för människovärde.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 10 mars 2007

Skribent: Håkan Hermansson