Rapport från Nairobi

Jordreform är ett lika oglamoröst som nödvändigt ord att lära sig utanför Europa. I stora delar av världen ägs jorden av rika privatpersoner medan miljoner småbönder tvingas söka sig till städerna för arbete. Inte för att det finns några jobb, inte för att det är lättare att överleva i staden, de flesta hamnar ur landsbygdens aska i stadsslummens eld. Denna snabba urbanisering pekades häromåret ut av FN som en av 2000-talets stora utmaningar. Världens städer är inte redo; här finns inga avlopp, inte vatten, inga vettiga bostäder eller kommunikationssystem. Vi står inför en ansamling av fattigdom som vi aldrig tidigare sett i historien.
– Vi lever som djur, säger Moses Wambugu Kabara och visar mig ett suddigt foto på honom själv utanför ett skjul. Han är en av talesmännen för Squatters social movement (SSM) som slåss för en jordreform i Kenya. Tanken är att om det bara fanns en jordlapp att bruka för de fattiga skulle människor gärna flytta ut från stadsslummen. Kanske inte de generationer som är födda i staden, men de är ännu så länge i minoritet. På så vis, menar de, skulle man lätta på trycket efter jobb i städerna och kriminaliteten skulle antagligen minska. Allt hänger ihop.

Skribent: Petter Larsson