Europeisk dystopi

På tåget mellan Malmö och Köpenhamn slår sig journalisten Annika Ström Melin i slang med några, som hon beskriver dem, ”unga danska muslimer”. Hon frågar om de känner sig som svenskar, danskar eller européer eller vad?
”Vem bryr sig?” svarar de. ”På tonåringars vis”, tillägger Ström Melin överseende.
Må så vara, men det är i vilket fall en befriande axelryckning i ett Europa som tycks ha blivit helt besatt av frågor om identitet, kultur och etnicitet.
Historien berättas i senaste numret av Axess, en lätt högervriden kulturtidskrift, som väldigt gärna vill vara intellektuell och sofistikerad – och som ofta lyckas – och där skribenterna helst ska ha en doktorstitel.
Här skriver Torbjörn Tännsjö (professor) fantasieggande kring frågan om vi – när den medicinska utvecklingen så tillåter – bör välja att leva i 100 år med god hälsa, eller i 300 år, med barnbegränsning och livsleda som trolig följd. Han röstar för det förra, men tror på det senare.
Carl-Philip Brück och Jakob Norberg (doktorander) dödförklarar en idealtyp de kallar ”den intellektuelle” upplöst av demokratins massutbildning, begravd av experter och bloggare.
Och Johan Tralau (fil.dr) dammar av och dammar till Max Stirner (död anarkist), som i i ivern att befria sig från indoktrinering gjorde av med stat, Gud och moral, och landade i något slags bisarr driftsstyrd individ, ett slags djur, i Tralaus läsning.

Men det är främst Ström Melins långa reportage som ger aktualitet åt numret.Hon färdas genom två traditionellt livsstilsliberala länder – Holland och Danmark – och beskriver deras snabba förvandling i riktning mot nationella fästningar. Invandringen är i stort sett stoppad och nu kretsar den offentliga debatten helt kring hur man bäst ska uppfostra de främmande till att bli mer, ja danska, europeiska, liberala, kanske. Det sker med språktest, lagar och samhällskontrakt. För att försvara sig blir liberalismen auktoritär.
I Holland, konstaterar hon, handlar det mer om att vakta vad man utsett till universella värden, och debatten handlar inte så mycket om holländskhet (vad det nu skulle vara). I Danmark görs idéerna om demokrati, jämställdhet mm om till ”danska” värderingar.
Gränsdragningen verkar dock bli ungefär densamma, med samma muslimer utanför. Så kanske är det mest en retorisk skillnad.
Den mest skrämmande reportaget är inte Dansk Folkeparti – deras hållning är ju rätt så väl känd. Utan hur andra partier lallar med. De ledande socialdemokraterna Ralf Pittelkow och Karen Jespersen, fd socialminister, försöker nu locka chauvinistiska väljare genom att tävla på Dansk Folkepartis planhalva. ”Nu ska gamla hederliga danska värderingar, anti-islamism, en lagom dos EU-kritik och motstånd mot turkiskt EU-medlemskap svänga den politiska trenden tror de.”
Detta är den stora faran med de främlingsfientliga: att de driver andra partier i samma rikning i en populistisk väljarjakt.
Se där en europeisk dystopi.

Annika Ström Melins artikel är för övrigt en av de fyra i Axess som är skrivna av kvinnor, mot 19 av män och en av både en man och en kvinna. Det ger en mansrepresentation på 83 procent.
Nästan lika illa är det i bilagan Annexet, där 47 fackböcker recenseras. Där är andelen manliga kritiker 80 procent. Till det ska läggas att 37 (79%) av de recenserade böckerna är skrivna av män, en av både en man och en kvinna, och nio av kvinnor.
Det är bara att konstatera: i Axess är snille och smak en sak för män.
Som en jämförelse ligger andelen kvinnliga skribenter i de senaste numren av tidskrifterna Mana och Arena på 41 respektive 52 procent. Det är med andra ord inte alls omöjligt att uppnå en hyggligt jämn representation – det saknas inte skribenter, men Axess måste nog sluta könskvotera in män i finrummet.

Axess nummer 9 2006

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD

Skribent: Petter Larsson