Man måste inte se Ken Loachs ”Frihetens pris” som en kritik av Irakkriget, men här finns paralleller: ockupationsmaktens övergrepp, terroristjargongen, marionettregimen. Främst stannar denna episka tragedi i minnet för kampen inom IRA. Det handlade, förstår man, om att folk slogs av olika skäl. Några för nationell befrielse. Andra för en ny samhällsordning – de kunde inte nöja sig med att bara byta herrar; de mördades, men hade rätt.

2007 hoppas jag facken släpper idén att bara staten ska rädda mediemångfalden – det gjorde ju inte ens sossarna – och studiebesöker tyska TAZ och norska Morgenbladet.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson