Eftersom USA vill komma över Sudans råvaror och eftersom den amerikanska armén begått och begår ohyggliga övergrepp i Irak och Afghanistan, så ska man misstro Vita Husets engagemang i Darfurkonflikten, hävdar Mikael Nyberg (Aftonbladet 20 december).
Han motsätter sig inte i ord ett ingripande – flygförbudszon, blockad, sanktioner, FN-trupp – men det är ändå budskapet. ”Det finns skäl att vara vaksam när de största krigsherrarna i världen flaggar med moralen” skriver han.
Det är sant. Men det håller inte som argument mot en intervention.

Mellan 200 000 och 500 000 människor har dödats eller dött av krigsrelaterad svält och sjukdomar i Darfur de senaste tre åren. Över två miljoner är på flykt. Idag är konflikten på väg att spridas till Tchad och Centralafrikanska Republiken. Redan befinner sig åtminstone 90 000 Tchadbor på flykt.
Merparten av övergreppen står den så kallade janjaweedmilisen för – av allt att döma med den sudanesiska regimens goda minne, det finns gott om rapporter som berättar om hur den reguljära sudanesiska armén understödjer milisen.
En pågående humanitär katastrof av enorma mått, risk för internationell spridning, en regering som i skydd av den nationella suveränitetet låter massmörda delar av sin egen befolkning. Det är så nära ett skolboksexempel på när FN bör ingripa man kan komma. Om inte nu, så när? Betydde Rwanda ingenting?
Andra medel har dessutom prövats. Afrikanska unionen har en svag fredsstyrka på plats, säkerhetsrådet har hotat och hotat, men övergreppen fortgår – och har under hösten trappats upp.

Men USA vill ju åt oljan?
Jovisst. Men i snart sagt alla konflikter finns sammanfallande motiv för handling. Att det finns krassa ekonomiska motiv, innebär ju inte att det inte också finns humanitära.
Dessutom är status quo inte nödvändigtvis att föredra. Att INTE agera innebär att kinesiska bolag tömmer Sudans oljetillgångar – medan Kina blockerar säkerhetsrådet och därigenom möjliggör mördandet.

Bush och Blair är kanske världens minst betrodda förkämpar för fred och frihet. Därför vore det klokt att inte använda amerikanska och brittiska trupper i en internationell styrka. Men franska, tyska, svenska?
Risken är ju, för en gångs skull, inte att USA och Europa ingriper, utan att man inte gör det. Invånarna i Darfur har mer att frukta av vårt ointresse än av våra soldater.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson