S behöver sina egna idéer

När ett politiskt parti inte längre tror på sina idéer och heller inte väljarna gör det är det läge för de ofta rätt tanketomma fraserna modernisering och förnyelse. Oftast till priset av att distansera sig från sina viktigaste idéer.

I motsats till moderaterna för fyra år sedan och brittiska labour för mer än tio år sedan är inte socialdemokraterna i en sådan situation. Hade det varit val i november skulle socialdemokraterna utan nämnvärd hjälp från vänstern och miljöpartiet varit tillbaka vid de höga siffrorna från 2003 och behållit regeringsmakten.

Omsvängningen i opinionen efter september är unik. Vid alla maktskiftesval efter 1976 och framåt har vinnarna behållit övertaget i två månader efter valdagen. De socialdemokratiska väljare som lät sig lånas ut för ett maktskiftesexperiment, främst yngre män i LO-grupper, tycks ha ångrat sig redan efter ett par veckor.

Det var socialdemokraterna och kanske främst Göran Persson man tröttnat på. Och i tron att ett regeringsskifte i första hand innebar nya fräscha ansikten och kanske också en politik som skakade fram de sista jobb som krävs för att nå närmast full sysselsättning, en klassisk socialdemokratisk målsättning, vågade de språnget.
Skälen till varför Reinfeldt övergavs så snabbt av de nya grupper han behöver för att vinna ännu ett val är många. Den som orkar kan ju bläddra tillbaka och studera rubrikerna efter valet.

Sifo-siffror är alltid bräckligt underlag för politiska analyser, särskilt sådana som tar sikte på framtiden. Men absolut ingenting talar för att valet var ett underkännande av välkända socialdemokratiska idéer av det slag som belackarna inom och utanför partiet kallar traditionalistiska.
Var det för långt gången inkomstutjämning väljarna retade sig på? Tvärtom. De oroades av uppgifter om ökade klyftor trots långvarigt socialdemokratiskt styre och reagerade starkt på sossar som inte levde som de lärde (Lövdén och lägenheten, Persson och gården med flera).

Att partiet trots högkonjunktur inte tycktes klara att ta fram fler jobb blev den avgörande frågan. Det efterlämnade ett intryck av politisk självgodhet och misstankar om bristande kompetens i det ämne som varit partiets paradgren.
När socialdemokratin jämfördes med sig själv och sina ambitioner blev betyget, tveksamt men i slutändan helt avgörande för regeringsfrågan, icke fullt godkänd.

Nu ska partiet välja ny ledning. Jag föreslår en snabb studieresa till Danmark. Trots dånande högkonjunktur, som bara dämpas av brist på arbetskraft, och en statsekonomi som är historiskt råstark skulle ett val idag med stor sannolikhet betyda tack och adjö för den borgerliga regeringen.
En viktig förklaring är att väljarna ser den privata rikedomen växa, framför allt för redan välbeställda grupper, samtidigt som skattestoppet år efter år urholkar viktig service i den offentliga sektorn. Opinionsinstitutet Epinion som i flera år mätt danskarnas inställning i frågor som skiljer vänster från höger rapporterade i veckan ett dramatiskt trendbrott åt vänster efter fem års borgerligt styre.

Till exempel har anhängarna av ökad inkomstutjämning som 2001 var sex procent fler än motståndarna nu blivit 33 procent fler. Människor har reagerat hårt mot den relativa ojämlikheten i ett samhälle som i övrigt är nära full sysselsättning och där även de fattiga i absoluta tal blivit mindre fattiga.

För mig är socialdemokratins idéer alltid moderna. Förnyelse framtvingas ständigt av en föränderlig verklighet. Men flummig förnyelse åt höger är det sista partiet behöver just nu.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 27 november

Skribent: Håkan Hermansson