Vi har varit för dåliga på att tala om integrationsfrågorna. Nu måste vi prata mer om dem. Det tyckte både socialdemokraternas partiskreterare Marita Ulvskog och moderaternas Per Schlingman i söndagens Agenda (SVT1).
Ungefär samma sak sas i Malmö för ett par veckor sedan när publicistklubben diskuterade sverigdemokraternas framgångar: ja, jo, tidningarna borde kanske skriva mer om integrationen och dess problem.

Visst, självkritik är ju fint. Men är det något som skett det senaste decenniet är det en omfattande etnifiering av den politiska debatten, där sociala problem skrivits om till invandrarproblem. Och mycket kan både politiker och medier lastas för, men inte har de tigit om invandrings- och integrationsfrågor. De har ju knappt talat om annat än integration, invandring, etnicitet och kulturskillnader det senaste decenniet! Slå upp vilken tidning som helst: Apatiska flyktingbarn. Islam. Diskriminering. Utanförskap. Språktest. Kulturkanon. Islam. Religiösa friskolor. Slöjförbud. Ungdomsrån. Islam. Ja, det är ju bara ett år sedan en koalition av kyrkor, föreningar och politiska partier drev fram den tillfälliga asyllagen i vad som måste ha varit det humanistiska Sveriges mäktigsta kampanj på årtionden.

Däremot, men det är något helt annat, så har nästan inga debattörer accepterat sd:s bild av invandrarna som det allt överskuggande problemet och minskad invandring som generallösningen.

Om de etablerade partierna nu faktiskt inte alls har tigit om integrationen, är det då istället perspektivet som måste ändras, för att vinna tillbaka sd-väljarna? Är det vad Ulvskog och andra menar, att de inte talat på rätt sätt, det vill säga på ett sätt som tilltalar dem som röstat på sd?
Det är i så fall en vanvettig strategi. Risken är att man i överdriven nervositet över ett litet treprocentspartis attraktionskraft tar över sd:s världsbild – och lösningar. Det har skett förr. Ny Demokratis program genomfördes under 90-talet till stora delar av både den borgerliga och den socialdemokratiska regeringen. I Danmark har de flesta övriga partier, med Venstre i spetsen, mer eller mindre accepterat Dansk folkepartis problemskrivning. Resultatet är inte bara att varje debatt, vad den än egentligen handlar om, snabbt landar i att invandrarna, särskilt muslimerna, är problemet, utan också i en starkt invandrarfientlig lagstiftning.
Accepterar man den myt om den uteblivna debatten som sd intensivt har odlat tar man ett steg på den vägen.

ARTIKELN HAR TIDIGARE NÅGOT KORTAD PUBLICERATS I AFTONBLADET

Skribent: Petter Larsson