Jobbar din mamma på utrikesdepartementet? Umgås din familj i diplomatkretsar? Då har du långt bättre chans att göra UD-karriär än den som fötts utan kontakter. Då får du tips om sommarvikariat och projektanställningar och en speciell gräddfil förbi ett par tusen sökande till det så kallade diplomatprogrammet.
Kanske kan du då också ta del av den stipendiefond på 320 miljoner kronor som skapats av en gammal adelsdam med syfte att hjälpa folk utan pengar och kontakter att skaffa sig utlandserfarenhet – men som numera betalar operakurser och annat matnyttigt för de UD-anställda och deras familjer.

Ja, Dokument inifråns reportage i söndags (SVT2, repris 9/11 och 11/11) var en lysande Bourdieu-inspirerad studie i hur UD-eliten tar till direkt fusk för att återskapa sig själv när det inte längre räcker att ge de egna ungarna rätt utbildning, rätt självkänsla, rätt intressen.
Här råder meritokrati i retoriken, men nepotism i praktiken.
Och då är detta ändå en myndighet, med regler för sin rekrytering och öppen för viss insyn. Hur ser det ut i näringslivet?

Reportaget kopplade ihop nepotismen med massutbildningen. Det är rätt spår. När Svenssons ungar i tusental skaffar sig fina universitetsbetyg minskar utbildningens sociala värde; en filkand gör dig inte längre till en finare människa och är inget passerkort till ett välbetalt jobb. Det tvingar eliterna att hitta andra, mer informella, sätt att bevara sina positioner.
Jag tror detta är kärnan bakom den mångåriga borgerliga kritiken av utbyggnaden av högskolan. Bakom argumentet att kvaliten går förlorad gömmer sig idén om att högre utbildning ska fungera som en sållningsapparat. Så de slipper fuska så öppet.

ARTIKELN TIDIGARE PUBLICERAD I HELSINGBORGS DAGBLAD OCH BORÅS TIDNING

Skribent: Petter Larsson